Från redaktionen mars 2019

Att klimathistoria får en alltmer framträdande roll inom historieforskningen känns helt naturligt i dessa dagar. Fredrik Charpentier Ljungqvists Klimatet och människan blev en stor framgång (se s. 00 ), och nu är det dags att anlägga ett klimathistoriskt perspektiv på romarrikets nedgång och fall. Roms öde är skriven av Kyle Harper, som är professor »of Classics and Letters« vid University of Oklahoma. Han har skrivit en medryckande, initierad skildring där han på ett förtjänstfullt sätt väver samman naturvetenskapligt och humanistiskt vetande. Det är en hyperintressant bok, som jag hoppas kommer att få många läsare.

Även i Digerdöden av Dick Harrison finner vi, precis som i Roms öde, råttan – pestloppans värddjur – i en av många huvudroller. Här har Lundaprofessorn kondenserat sitt stora vetande till 160 innehållsrika sidor. Lämnar vi medeltiden och tar ett steg fram i historien, så kan vi erbjuda tre böcker med anknytning till franskt filosofiskt 1700-tal: encyklopedins fader Denis Diderots båda böcker D’Alamberts dröm och Rameaus brorson samt den läsvärda boken Voltaire – en filosof för den bästa av världar av Nicholas Cronk, som framhåller Voltaires relevans i dag. Vill man stanna kvar i 1700-talet, men ta sig an ett svenskt ämne, kan jag även rekommendera Göran Norrbys Maktens rivaler, där vi får ta del av dolska intriger och skändliga svek.

Något större djur än pestloppor är bin, och även om de sticks så har människan en mycket trevligare relation till dessa honungsproducerande varelser. Lotte Möllers Bin och människor är en kulturhistorisk översikt som tar avstamp i antiken och går fram till våra dagar. Och då blir det dags att ställa den aktuella frågan med koppling till klimatförändringar: vad är det som orsakar den omfattande bidöden? Förhållandet mellan människa och natur genom årtusenden förtjänar att studeras. Vi måste kunna dra lärdomar, eftersom vi gärna vill, med Voltaires ord, kunna fortsätta att odla vår trädgård.

Trevlig och bildande läsning!

Annika Törnquist