Folkvandringstid_omslag

Folkvandringstid

»Själv känner jag mig betydligt klokare efter läsningen, och det är det många som borde bli.« Karsten Thurfjell, SvD.

  • Författare: Dick Harrison
  • Artikelnummer: 19347
  • Ill. i färg och sv/v
  • Inbunden, 413 sidor, Ordfront

Redan hos Vergilius skildras flyktinginvandring både som en fara och som en resurs

Krigiska invasioner och fredlig immigration

Folkvandringstid av medeltidshistorikern Dick Harrison behandlar ett högaktuellt ämne: människan som vandrare. Ingen kan ha undgått de senaste årens flyktingströmmar och de diskussioner dessa givit upphov till. Men flyktingimmigration – liksom den fredliga kolonisations- och arbetskraftsmigrationen – är ett tidlöst fenomen som har varit föremål för kontroverser sedan urminnes tid.

     Professor Harrison börjar som sig bör i begynnelsen och anlägger ett globalt perspektiv. De viktigaste förflyttningarna tycks ha inletts för 70 000 år sedan, och när skriftspråket utvecklades omkring 3 000 f.Kr. nedtecknades berättelser om uppbrott, kolonisering och möten mellan olika kulturer. Men, som han skriver: »Huvudfokus ligger dock på den epok i europeisk historia som vi har valt att lyfta upp och tolka som ovanligt starkt präglad av migrationer, den era som vi till och med satt etiketten ’folkvandringstiden’ på« och som började med att romarna »upptäckte« germanerna.

     Med rubriker som Folk, stammar och krigarföljen; Demografi och språk; Krig och plundring, leder oss Harrison genom historien. Vi möter många olika folkgrupper – däribland langobarder, visigoter, vandaler och avarer – men också nordiska vikingar och spanska muslimer, vilka av skilda anledningar bröt upp och gav sig ut på vandring. Även slavhandeln behandlas, liksom den stora invandringen till Amerika. Väl framme i vår tid får arbetsvandringar och arbetskraftsimmigration och de senaste årens flyktingimmigration sina historier berättade.

     Folkvandringstid är välskriven, nyanserad, kunskapsrik och ytterst bildande.

*

I vår förhistoria finns en epok kallad folkvandringstid, som varade 375–550 e.Kr. Men frågan är vilken era av vår historia som inte varit en folkvandringstid? I all synnerhet i detta nu, när bortemot 70 miljoner människor beräknas vara på flykt världen över. Dick Harrisons senaste bok Folkvandringstid handlar följdriktigt inte bara om hunner, langobarder och vandaler utan är en odyssé från brittiska bosättare för 800 000 år sedan till dagens flyktingar i tröstlösa läger.

Hela världskartan tycks ha funnits till hands under författandet. Nedslag görs på så skilda ställen som Babylon, dit Nebukadnessar tvingade Israels folk på 500-talet f.Kr, Indien där mamluksystemet utvecklades under 1200-talet och Helsingborg där ett välkänt rosteri grundades av invandraren Carlos Zoéga 1886.

Att vandra iväg för att komma i säkerhet, finna föda och överleva – eller dra bort för att härja, kriga och ödelägga är uppenbarligen ett allmänmänskligt fenomen som hör alla tider till. Även så att tillfångata och tvångsförflytta människor. dna-forskningen har givit oss klarläggande bevis för hur människor rört sig, men det är inte i första hand vandringarna i sig som intresserar Harrison, utan effekterna av dem och hur nya smältdeglar format världen.

Författaren gör ett längre uppehåll vid den period som blivit känd som folkvandringstiden. Det är en lika rörlig som rörig tid. Var det hela folkgrupper som fick fötter och tog sig kors och tvärs över kontinenten, eller endast mindre krigarskaror? Och hur definieras egentligen ett folk? I slutänden får läsaren svar på detta och även en bild av hur hunnernas, visigoternas och frankernas riken reste sig ur askan av det gamla romarriket.

För Sveriges vidkommande handlar det under forntiden om tre invandringsvågor. Den första nådde oss för omkring 14 000 år sedan då de tidigaste jägarna kom hit. Den andra 8 000 år senare, då avlägsna ättlingar till bönder i dagens Turkiet slog sig ned och introducerade jordbruket. Den tredje skaran invandrare kom från dagens Ukraina för cirka 5 000 år sedan. Dessa stäppryttare låter höra om sig än i dag, eftersom de hade det indoeuropeiska språket med sig i bagaget.

Men många har också lämnat vårt land. Vi är vana att se vikingar mest som upptäcktsresande eller ute på handelsresor och härnadståg, men i boken betraktas nordbornas kolonisering av Nordatlantens öar i ett migrationsperspektiv.

Förflyttningar under forntiden har med andra ord varit en avgörande förutsättning för hur Sverige utvecklats – och det menar Harrison även gäller i modernare tid. Retoriskt undrar han vad som blivit av riket under medeltiden utan invandrade tyskar med sin kunskap om städer, borgar, bergsbruk och lönande export? För att inte tala om svensk industris behov av arbetare från Finland och Sydeuropa under 1950- och 1960-talen.

Men arbetskraftsinvandring är en sak, att flytta av tvång en annan. Boken för oss också till den transatlantiska slavhandeln från Afrika, vars fasansfulla historia var som värst på 1700-talet, även om den började flera hundra år tidigare. Sämst hade de slavar som hamnade i Luanda, i den portugisiska kolonin Angola. Här föstes de utmattade slavarna samman i quintais, det vill säga boskapsfållor. Nakna och oskyddade i stekande sol, fick de där vänta i veckor på sin transport till Brasilien. I boken beskriver Harrison misären med dessa ord: »Stanken från fisk, slavpiss och slavbajs, spyor, svett och dagsgamla slavlik var mer än nog för att övertyga de portugisiska affärsmännen om nyttan att bygga nya quintais så långt från deras egna hem som möjligt.«

I sin framställning är Dick Harrison saklig och stringent, men ofta också inlevelsefull. Som en moteld till den gängse mediabilden, där migration ofta målas upp i dystra nyanser, sprakar boken av de goda effekter som migration kan bära med sig. Harrison menar att det inte finns något historiskt exempel på att fredlig invandring i det långa loppet varit till nackdel för landet som tagit emot immigranterna. Alla är vi produkter av uppbrott.

Folkvandringstid är en bok för den som vill ha inblick i mänsklighetens ändlösa vandring genom tiderna, – men också en stor tillgång om man vill få perspektiv på den kanske mest brännande frågan i dagens samhällsdebatt.

Kristina Ekero Eriksson

arkeolog, vetenskapsjournalist och författare till Gamla Uppsala

 

En örnbrosch, ett karaktäristiskt ostrogotiskt smycke av guld och emalj från omkring år  500.

 

Sankt Remigius döper frankerkungen Klodvig, som därmed inträder med sitt folk i den katolska kyrkans led. Händelsen kom att få stor symbolisk betydelse i fransk historia.

 

Vikingar på väg att landstiga i England. Bilden hämtad ur en illuminerad handskrift från 1100-talet.

 

En scen från det armeniska folkmordets dagar under första världskriget. Bilden visar armenier som befinner sig på flykt undan den turkiska regimens skoningslösa förföljelse 1915.

 

Portonacciosarkofagen gjordes för en romersk fältherre som kämpade mot germaner på 170-talet e.Kr. Motiven hämtades från striderna.

 

Affisch om en slavauktion i Charleston i South Carolina år 1769. En skeppslast av 94 afrikaner från Sierra Leone skall säljas till högstbjudande.