NKLH omslag

Natur & Kulturs litteraturhistoria

Från de första skriftsystemen till den senaste medieutvecklingen!

449 kr

  • Författare: Carin Franzén och Håkan Möller (huvudred.)
  • Artikelnummer: 19363
  • Danskt band 980 sidor, Rikt ill. i sv/v, Natur & Kultur

Hela världens historia speglad
i litteraturen

Grande finale
i Clio – den historiska bokklubben

Periodens utvalda huvudbok är vald med extra omsorg: det är den sista som skickas ut från Clio. Och visst är Natur & Kulturs litteraturhistoria något alldeles speciellt, vad gäller både omfång och innehåll! Det är ett blivande standard­verk, för alla som älskar litteratur och historia, som omfattar hela världens litteraturhistoria – från de allra första tecknen som höggs in i sten, till dagens e-böcker. Huvudredaktörer är Carin Franzén och Håkan Möller, båda professorer i litteraturvetenskap, och till sin hjälp har de haft över tjugo ­forskare med specialkunskap. Historien berättas kronologiskt med kapitel­rubriker som exempelvis Antikens mångfald; En globaliserad litteratur; Modernismens decennier, men däremellan finner läsaren fördjupningsartiklar: Koranen och litteraturen; Litteratur och bildkonst; Litteratur och film m.fl.

Här får vi läsa om kända litterära verk och författare, om olika slags genrer och sätt att publicera, men också om kritikerns och läsarens roll. Illustrationer, läshänvisningar och register bidrar till att göra Natur & Kulturs litteraturhistoria än mer användbar.

Det kan också gärna framhållas: man märker att författarna drivs av en ­önskan att berätta! Och just berättelsen är ju en av grundstenarna när man skrivit historia genom tiderna.

*

Någonstans bland de nästan tusen sidor och hundratals bilder som utgör Natur & Kulturs litteraturhistoria flimrar ett fotografi förbi som jag gärna dröjer vid – ett som för oss rakt in i litteraturens ekosystem. Fotografiet är taget i den legendariska bokhandeln Shake­speare and Company i Paris, och bland alla böcker och författarporträtt sitter James Joyce med bokhandelsägaren, tillika hans förläggare, Sylvia Beach, och hennes kollega Adrienne Monnier. Det finns nog få, bland dem som läser dessa rader, som inte hade velat vara med kring bordet då och där.

James Joyce i samtal med Sylvia Beach och Adrienne Monnier i Beachs bokhandel Shakespeare and Company i Paris 1938. Beach hade genom sin bokhandel ombesörjt utgivningen av Ulysses 1922. Hennes kollega Monnier hade lanserat romanen i en offentlig tillställning i sin egen bokhandel La Maison des Amis des Livres i december 1921. Bildkälla: British Library, London.

När nu en sådan önskan inte kan gå i uppfyllelse kan periodens utvalda huvudbok vara ett gott substitut. Den går att bläddra i, konsultera vid behov, läsa från pärm till pärm eller dyka ned i där man är som mest ny­fiken för ögonblicket. Inte minst är den rätta ­platsen för goda tips om verk, för­fattare och hela litterära traditioner som gått en förbi men som man genast vill ta del av. Mellan dessa pärmar finns, kort sagt, som den engelska barden kanske skulle uttryckt det, »such stuff as dreams are made on«. (Att Humphrey ­Bogart föreslog denna passage ur Stormen som avslutningsreplik i filmatiseringen av Riddar­falken från Malta men felciterade till »… made of« är i sig en intressant sorts yttring av litterär tradering och som naturligtvis berörs i boken.)

För hundra år sedan kunde en bokhandel alltså döpas till Shakespeare och kompani. I det här verket ser väl litteraturhistorien lite annorlunda ut. Här läggs inte allt krut på de genomkanoniserade författarna och verken. Nej, här läggs inte allt krut ens på författare och verk överlag. Till litteraturens ekosystem hör så mycket mer – tidningar och tidskrifter, läsare och kritiker, alfabeten och andra skriftsystem, papyrus och datorer, förlag och tryckpressar, teatrar och ståuppklubbar.

Allt detta får samsas längs den krono­logiska tråd som boken följer, från det att kilskriften uppfinns i Mesopotamien och fram till våra dagars digitala böcker. Men som om det inte var nog avbryts det kronologiska ­berättandet emellanåt av mer tematiska betraktelser – över Bibeln och Koranen som litteratur, över bokmarknadens förvandlingar eller över filmens, musikens och politikens förhållande till litteraturen. Att så mycket sådant får plats ser jag som ett av detta storverks största tillgångar.

Sedan känns det förstås skönt att veta att det är några av Sveriges främsta ämnesexperter som skriver – och fortfarande yrkesverksamma sådana, så vi kan vara säkra på att de håller sig à jour med den senaste internationella forskningen.

Det är förvånande att trettio år har gått sedan en bok av detta slag skrevs. Och den gången var författarna bara två: många av er har säkert i bokhyllan Bernt Olssons och Ingemar Algulins långsäljare Litteraturens historia i världen som med åren vandrat mellan förlagen, reviderats och kompletterats. Det var med den aha-upplevelsen initiativet togs till Natur & Kulturs litteratur­historia: nu var det hög tid att skriva om, från grunden. Evig revidering kan inte vara rätt väg att gå. Att Carin Franzén – prisbelönt forskare med kronologiskt breda intressen – och Håkan Möller – doktor i både litteratur och teologi, ledamot av Vitterhetsakademien m.m. – tacka­de ja till att bli huvudredaktörer var oerhört glädjande för oss på förlaget. Jag räknar till sju år sedan första »spadtaget« togs i denna litterära mylla. Så är det med stora och komplicerade verk.

Den geografiska spännvidden var en särskild utmaning. Dels gällde det att undvika att göra de icke-västerländska litteraturtraditionerna till rena appendix, utan att sammanföra allt till en enhet, en verklig global berättelse. Dels gällde det att hitta experter på till exempel karibisk, indisk, arabisk – ja, även cirkumpolär litteraturhistoria. Hur redaktörerna lyckats få med allt detta, och sy ihop det, tycker jag att ni ska bedöma – men nog känns det väl ändå lika fräscht som rättvist att inleda exempelvis avsnittet om perioden 400–1400 med den sydostasiatiska guldåldern snarare än med romarrikets fall, som annars är brukligt.

När personregistret till verket förbereddes initierade jag en tävling med huvudredak­törerna om vilken författare de trodde skulle få flest sidhänvisningar. Skulle Shakespeare och kompani visa sig hålla även 2021, månntro? Ja, se efter ­själva!

Anders Bergman
förläggare och författare