Bellman levde på 1800-talet

Ett oumbärligt referensverk för alla «bellmanianer«. »Många utmärkta fynd av kultursociologisk art.«, Lars Lönnroth.

269:-
  • Författare: Johan Stenström
  • Artikelnummer: 6192
  • Rikt ill. i färg och sv/v
  • Inbunden, 496 sidor, Atlantis

»Stenströms redogörelse är dock inte bara kunnig och detaljerad utan innehåller också många utmärkta fynd av kultursociologisk art.« Lars Lönnroth
 
Johan Stenström, professor i litteraturhistoria, har utkommit med en mäktig lunta där han omsorgsfullt går igenom hur Bellmans texter togs emot, tolkades och fann nya uttrycksformer under 1800-talet.

Till att börja med dyrkades skalden i slutna samfund. Att leka Bellman var något som många ungkarlar ägnade sig åt i bachanaliska ordenssällskap. Trettio år efter hans död skapades minnesplatser och en Bellmandag »instiftades«. Allteftersom tiden gick och kvinnorna fick tillträde till salongerna, infann sig dock ett behov av att »censurera« delar Bellmans repertoar: »Hans epistlar och figurer äro allt annat än passande för damerna … Våra fruntimmer och vår grädda är för mycket smittade av den engelska heligheten«.

Det var emellertid inte bara i de glada sällskapens slutna världar som Bellman och hans karaktärer fick nytt liv. Den fredmanska världen dök upp på scen, i litteratur och konst, och Bellmans profil blev ett kärt motiv på såväl tobaksburkar, punschflaskor, tallrikar som gipsmedaljonger.