Den blå handen

Om Stockholms färgare 1650-1900

Mitt i Stockholm, vid ångande kittlar och i flödande vatten, fick färgarmästarna förr garn och tyg att magiskt skifta färg.

209:-
  • Författare: Eva Bergström
  • Artikelnummer: 7131
  • Rikt ill. i färg och sv/v
  • Inbunden, 191 sidor, Nordiska Museets Förlag

Vid ångande kittlar och i flödande vatten fick färgarmästarna förr garn och tyg att magiskt skifta färg. Men hur bar de sig åt för att framställa nyanser som indigoblått, citrongult eller eldrött? Hur lärde de sig yrket och vilka regler styrde deras verksamhet? Eva Bergström lär oss mer om detta i Den blå handen, där fokus sätts på Stockholms färgare och deras verksamhet, från mitten av 1600-talet och fram till sekelskiftet 1900.

Färgerihus, klapphus och bryggor låg längs stränderna av Klara sjö, Riddarfjärden och Hammarby sjö och utgjorde ett markant inslag i stadsbilden. Några färgerier var specialiserade på siden, andra på ull, en del arbetade uteslutande med tryckt linne. Modets växlingar påverkade förstås, särskilt de år då det svängde från en- till mångfärgat.

Författaren är etnolog och specialist på textilt hantverk, något man inte kan ta miste på i skildringen av material, metoder och redskap och i den intressanta porträtteringen av färgarna och deras arbete.

Infanterirock i blått kläde, 1680-talet.