Den hemliga trädgården

Om trädgårdar i litteratur och verklighet

Trägårdens idéhistoria, inspirerande berättad av en mästare i genren. Från paradisets lustgård till folkhemmets kolonitäppor!

229:-
  • Författare: Ronny Ambjörnsson
  • Artikelnummer: 7396
  • Ill. i färg och sv/v
  • Inbunden, 228 sidor, Albert Bonniers Förlag

– O vad fin den färdiga boken blev! För oss på Clio – som ofta läser böcker i manusformat – blir det ibland extra roligt att finna en text som vi uppskattat, vackert förpackad mellan hårda pärmar tillsammans med ett väl utvalt bildmaterial.

Ronny Ambjörnssons nya bok, Den hemliga trädgården, handlar i första hand om idéer och föreställningar om trädgårdar. Det är tankarna som står i centrum för framställningen; trädgårdsskötsel och växande blir ofta en metafor för lärande. Författaren har visserligen tagit Candides uppmaning på allvar och odlar sin egen trädgård på Gotland, men han strövar även gärna i fiktiva bersåer och rosengårdar. Ambjörnsson börjar dock med att skildra sin morfars ytterst påtagliga koloniträdgård med höstflox och astrar i rabatterna, och där man drack kaffekask och Pommac i bersån.

Han låter oss därefter stiga in i Frances Hodgson Burnetts klassiska barnbok, med samma namn som hans egen bok. Därefter tar han oss med in i den allegoriska Romanen om rosens 1200-tal och vi besöker trädgården i Boccaccios Decamerone. Att daoismen som ibland kallats »trädgårdens filosofi« inte handlar om trädgårdar, men väl om växter och växande, får vi bland mycket annat lära oss i förbifarten.

»Har jag bara böcker och en trädgård kan jag vara nöjd med min lott«, sa Cicero för mer än tvåtusen år sedan och Clio instämmer.

Ronny Ambjörnsson är professor emeritus i idéhistoria och har skrivit många uppskattade böcker, däribland Människors undran och Mitt förnamn är Ronny.
 

Illuminerad sida ur Romanen om rosen.

 

Under 1800-talet blev trädkojor en hobby för den engelska aristokration, och blev alltmer påkostade.

 

Ambjörnssons farmor och farfar på sin kolonilott, i färd med att ta upp potatis.

 

Ronny Ambjörnsson. Foto: Elin Berge