Den predikande räven

Arbete, skämt och allvar i en medeltida illuminerad handskrift

Bokens över hundra bilder »aktiverar läsarens egen detektivlusta … Så fungerar populärvetenskap när den är som bäst«, SvD.

  • Författare: Janken Myrdal, Olle Ferm, Pia Melin
  • Artikelnummer: 9187
  • Rikt ill. i färg
  • Inbunden, 213 sidor, Signum

»Det mest spännande med den här boken är att den aktiverar läsarens egen detektivlusta, så att man länge grubblar över varje enskild bild och de tolkningar som ges. Så fungerar populärvetenskap när den är som bäst«
SvD

Ur Charlotte Christensen-Nugues, fil. dr i idé- och lärdomshistoria, huvudbokspresentation:

Det råder för närvarande närmast konsensus bland medeltidshistoriker om att betrakta bilden som en av de viktigaste källorna till framtida forskning. Få har dock hörsammat kallelsen med så intressanta resultat som professor Janken Myrdal och hans medförfattare Olle Ferm och Pia Melin i den nyutkomna boken Den predikande räven. I boken presenterar och tolkar författaren den märkliga bildvärld som man finner i en numera vid kungliga biblioteket förvarad handskrift av Magnus Erikssons landslag från omkring 14361437, vanligen kallad Kalmarhandskriften.

Kalmarhandskriften är den rikast illustrerade handskriften från svensk medeltid och rymmer fyra hundra bilder. Det är inte någon prakthandskrift i teknisk mening, men den bildvärld som tecknas, av både högt och lågt, vardagligt och exceptionellt, gör den till ett dokument av enastående kulturhistoriskt intresse.

Bokens titel hänvisar till en bild i Kyrkobalken som visar en räv som predikar för tre gäss medan en fjärde gås närmar sig med något som liknar ett brev i näbben, möjligen rör det sig om ett jordabrev, vilket i så fall skulle syfta på kyrkans förvärv av jordegendomar. Räven står i en predikstol av den korgformiga typ som var vanlig under medeltiden, han gestikulerar livligt och hans långa röda tunga visar på ivrigt talande. Räven symboliserar prästerskapet, medan menigheten får representeras av gässen.

Räven användes som symbol för kleresiet från 1200-talet och i Kalmarhandskriftens kyrkobalk får den systematiskt representera prästerskapet – inte alltid på något särskilt smickrande sätt. På andra ställen i handskriften uppträder en hiskelig fabelräv med vassa tänder, bockskägg, människoliknande näsa och rödkantade ögon när det talas om präster.

I handskriftens bilder framträder den blandning av högt och lågt som är så typisk för medeltiden men främmande för vårt sätt att tänka. På många ställen finner man burleska skämt och sexuella anspelningar som inte alltid verkar ha något direkt samband med texten. På ett ställe i Jordabalken, som handlar om köp och byte av jord, avbildas en naken krypande man med klart utritad penis. Möjligen är anledningen att första bokstaven i Giffuis swa, strax höger om bilden, råkat bli utformad som en uppstående manslem. Vissa bilder anspelar tydligt på misstag, felskrivningar eller dubbeltydigheter i texten. Så tecknar exempelvis konstnären en man med ändan bar när ordet bak i termen bakarv råkade hamna ensamt på en rad.

[…] Det är en mycket spännande värld som presenteras för oss i Den predikande räven. Materialet är i sig själv exceptionellt och Janken Myrdals insiktsfyllda och ibland överraskande tolkningar gör boken till både en roande läsning och till ett kulturhistoriskt dokument av utomordentligt värde.

Närmare än så här kan vi knappast komma medeltiden.