Europa – en kort historik

En kort historik

Vad är det som gör Europa så speciellt? Kortfattat, underhållande och provocerande bjuds även de som kan sin historia på aha-upplevelser.

209:-
  • Författare: John Hirst
  • Översättare: Allan Klynne
  • Artikelnummer: 9323
  • Inbunden, 279 sidor, Natur & Kultur

Europa – en kort historik handlar om hur vår världsdel lyckades få världsherraväldet. »Den europeiska civilisationen är unik, eftersom det är den enda som har lyckats tvinga sig på resten av världen«, skriver författaren, den australiensiske historikern John Hirst som gick bort förra året. 

Boken bygger på föreläsningar från en introduktionskurs till Europas historia som han höll vid universitetet i Melbourne, och är föredömligt uppbyggd: först kommer en översiktlig sammanfattning av den historiska utveckling, från rötterna i antiken till 1900-talet, och sedan återvänder författaren och går igenom historien igen, flera gånger, ur olika infallsvinklar, som erövringar och invasioner, språk, livet för vanliga människor och förhållandet mellan påvar och kejsare. 

John Hirst försöker sätta fingret på vad det är som gör Europa så speciellt. Ett svar är de tre mycket olika beståndsdelarna i grunden för vår civilisation: det grekiska och romerska vetandet, som ser världen som enkel, logisk och matematisk; kristendomen, som beskriver världen som ond och att endast Kristus kan frälsa oss, och invaderande germanska krigare, vars världsbild författaren sammanfattar med meningen »det är kul att slåss«. 

Även förhållandet mellan kyrkan och kejsare, och de osannolika avtal dem emellan som blev grunden för ett politiskt klimat där just vår civilisation aldrig kunnat enas under en enda allsmäktig ledare är unikt, liksom den segslitna dragkampen mellan vetenskap och romantik. På ena sidan den franska upplysningens ideal, kanske tydligast materialiserade i den stora encyklopedin, där förnuftet tillämpades i allt och olika typer av vetande inte graderades inbördes, och på den andra den romantiska rörelsen, med sin tro på kultur och nationalism, och sin ovilja mot att låta förnuftet styra över passioner och känslor. En motsättning som i högsta grad även präglar vår tid. 

Kanske är det, som John Hirst skriver, västerlänningens öde att känna sig söndersliten, kluven och förvirrad på grund av de omvälvningar och den villervalla vi bär med oss i vår moraliska och intellektuella historia. »Vi har en mycket blandad härstamning, och det finns ingen plats där vi kan känna oss riktigt som hemma.« 

Maria Gunther
vetenskapsredaktör på DN