Fina och fula känslor

Är känslorna eviga?

»… tankeväckande bok, full av lärda ­referenser«, DN.

Eva Österbergs studier av människors känslor i ett historiskt perspektiv har väckt stor uppmärksamhet i forskarvärlden, och med böcker som Vänskap och De små då har hon fått en stor och trogen läsarskara. Nu återkommer hon med en essäsamling om just känslor, där hon med stöd i egen och andras forskning (däribland Norbert Elias, Hans Peter Duerr och Martha Nussbaum) undersöker vad vrede, hat, sorg, lycka och andra starka förnimmelser betytt för människor förr och hur de betraktats under olika epoker. Vilka känslor sågs som fina, vilka som fula?

En av boken läsvärda essäer handlar om känslokulturen under medeltiden: I de isländska sagornas kärva isbergsprosa sägs inte allting rakt ut, men handlingen låter ana ett starkt känsloregister hos de inblandade. Andra vindlande och lärorika texter behandlar kvinnors starka emotioner under barnafödandet och i tider av krig, och tesen om den s.k. civilisationsprocessen. Stämmer det att män­niskan blivit mer belevad sedan medeltiden?