Finanskrascher

Från kapitalismens födelse till Lehman Brothers

En bred exposé med rötter i Hamurabis lag (1750 f.Kr.) och fram till våra dagars tätt sammanvävda globala finansmarknader.

249:-
  • Författare: Lars Magnusson
  • Artikelnummer: 9329
  • Ill. i sv/v
  • Inbunden, 277 sidor, Natur & Kultur

Så har finansiella bubblor, kriser och krascher uppstått

Tulpansvindel, järnvägsaktier och tändstickor

I dessa oroliga tider, då ordet algoritm oftare förekommer än namnet på en mänsklig aktör i ekonomiartiklar, är det mycket givande att ur ett historiskt perspektiv studera orsakerna och upphoven till finansiella kriser.

I Finanskrascher – Från kapitalismens födelse till Lehman Brothers ger professor Lars Magnusson läsaren en god insikt i global ekonomisk historia, samtidigt som han berättar om de många tillfällen då spekulationsbubblor spruckit med en smäll. Att han är rätt person att lotsa oss genom århundraden förvånar ingen som läst hans mäktiga standardverk Sveriges ekonomiska historia, som var en huvudbokssuccé i Clio då den publicerades första gången och som därefter har utgivits i ständigt nya upplagor.

Det är en dramatisk historia som skildras av Lars Magnusson där kungar, stater, påvar, bankirer och skurkar växlar i huvudrollen på både lokala och världsomspännande arenor.

Så hur kunde till exempel värdet på tulpanlöken Semper Augustus vid årsskiftet 1637 ha stigit till 10 000 gulden, en summa som skulle kunna ge en nederländsk familj mat, kläder och husrum under en halv livslängd? Och hur gick det till då hundratals miljarder dollar gick upp i rök under några få dagar 1929? Ja, går det egentligen att undvika bubblor?

*

I Oscar Wildes pjäs The importance of being Earnest uppmanar Miss Prism sin adept att sätta sig in nationalekonomins grunder men hoppa över kapitlet om rupeens fall – det är lite för sensationellt. Den som har en mindre viktoriansk syn på tillvaron kommer däremot att ha stor glädje av Lars Magnussons bok om finansiella krascher.

Sådana har alltid skrämt och fascinerat. Här finns allt: mänskliga passioner, ofta med fatal utgång, ränker och skurkstreck, giriga spekulanter och korrupta politiker. Inte undra på att de ofta förekommer i litteraturen från Shakespeare, Defoe, Balzac, Zola och Mann till Thomas Wolfe. Finansmännen framställs i mörka färger: längst gick Balzac som ansåg att de var lierade med Fan själv.

Finansiella kriser har varit följeslagare till kapitalismen sedan den växte fram i Västeuropa. Det var en successiv process där de norditalienska städerna hade en ledande roll. I Genua handlade man med växlar redan på 1100-talet och det fanns åttio banker i Florens på 1300-talet. Den första kända bankrusningen skedde i Venedig omkring 1340 och den fick många efterföljare. År 1429 meddelade ett ögonvittne att Rialto (bron där bankirerna höll till) »låg övergivet som ett föräldralöst barn«. Bankrusningar (bokens omslag visar en sådan) är inget modernt påfund, inte heller det internationella handelsnät som redan då utmärkte Europa.

Krig och svällande statsskulder var de viktigaste faktorerna bakom dåtidens finanskrascher. Numera är det stater som måste rädda banker som är »too big to fail«; då var det tvärtom banker och finansfurs-tar som försökte rädda stater.

Lars Magnusson ger läsaren en bred exposé med rötter redan i Hamurabis lag (1750 f.Kr.) och fram till våra dagars tätt sammanvävda globala finansmarknader. Han skriver lärt och medryckande om hur finansiella kriser uppstår. De stora perspektiven tryfferas med »la petite histoire« som ger färg och must åt skildringen.

Vi får stifta bekantskap med tulpanmanin i Holland 1636, Söderhavsbolaget 1720 och John Laws Mississippi-bolag samma år. Efter kraschen urskuldade sig Law, ganska avväpnande, med att han bara var en människa »och sådana har alltid en tendens att begå misstag«.

Magnusson fortsätter med 1825 års krasch i England efter Napoleonkrigen, och med Ohio Life and Trust’s kollaps som 1857 utlöste panik i London, Hamburg och Sverige. Krisen 1873 började i Österrike – tidens spekulationsobjekt var järnvägsaktier – och spred sig snabbt till Tyskland, England och USA. Vid nästa kris, 1907, kunde bankmannen J.P. Morgan rädda det finansiella systemet genom att själv fungera som centralbank och sista långivare.

Kraschen 1929 behandlas förstås ingående. Till en början såg det inte så farligt ut och exempelvis Keynes tyckte att »Wall Street fått fnatt« och att det hela snart skulle blåsa över. Ett skäl till denna spektakulära felbedömning var att 90 procent av all aktiehandel skedde med lånade pengar, vilket medförde att nedgången späddes på när människor måste sälja för att betala sina lån. De försök som gjordes av chefen för Citibank, »Sunshine Charlie«, att göra om Morgans bravad från 1907 rann ut i sanden. Magnusson för en intressant diskussion om i vad mån Federal Reserves strama penningpolitik är ansvarig för den depression som följde. Krisen spred sig som bekant över världen – den nådde Sverige i form av Kreugerkraschen – och bidrog på ett avgörande sätt till att Hitler kom till makten och därmed till andra världskriget.

I boken behandlas också kriserna 1987 och 1997. De drabbade Sydostasien, Sydamerika, Ryssland och även Wall Street, inte minst i form av LTCM-kraschen. LTCM var en högbelånad fond som, väl optimistiskt, förlitade sig på två nobelprisbelönade ekonomers modeller för att bedöma risker. Författaren avslutar med Lehman Brothers 2008, och vad som i det fallet gjordes rätt och fel för att hantera följderna.

I ett tankeväckande avslutande kapitel summeras orsakerna till finansiella krascher och om sådana kan undvikas i framtiden. Ett grundläggande problem är att marknaderna är globala men tillsynen huvudsakligen nationell. För att minska riskerna för globala bubblor måste vi samarbeta mer, men under Trump går utvecklingen i motsatt riktning.

Sten Westerberg
statssekreterare, finansman, historiker

 Svarta måndagen på börsen på Wall Street, den 19 oktober 1987. Notera
datorskärmarna, som vid denna tidpunkt gjort sitt inträde i finansvärlden.

En holländsk aktiehandlare driver omkring nattetid och ropar ut de senaste
erbjudandena. Att köpa aktier var enligt mångas mening att handla med
vind, härav uttrycket »nattvindssångare« i texten ovan. Anonym illustration, 1720.

De första bankerna föddes i Italien under medeltiden. Ordet »bank« är besläktat
med »bänk«, den möbel där pengarna räknades och som syns till höger i bild. Illustration
ur ett 1300-talsmanuskript om de sju dödssynderna; banken får symbolisera girighet.

Efter slaget vid Ayacucho 1824 tvingades Spanien avträda ytterligare land
i Sydamerika åt Simón Bolívar, som sitter vid bordets ända på denna tavla av
Daniel Hernández. Frigörelsen ledde till omfattande spekulationer från europeiskt håll.

Rykten om självmordsvågor efter börskrascher är ett gammalt fenomen. De nådde
nya höjder i New York hösten 1929, men hur mycket sanning som låg bakom
dem är omtvistat. Bilder som denna är sällsynta och kan heller inte
med full säkerhet knytas direkt till kraschen.

Efter börskraschen 2008 blev det tydligt att många europeiska länder hade problem
med sina statsskulder – så även Angela Merkels Tyskland, men det var Grekland som blev
den tändande gnistan. Merkels besök i Athen i oktober 2011 föranledde många karikatyrer;
här en av Latuff/Operamundi.