Glädjeparadoxen

Historien om skolans uppgång, fall och möjliga upprättelse

Forskning visar att endast högpresterande elever är tillräckligt mogna för att ta stort ansvar för sin egen inlärning.

269:-
  • Författare: Gabriel Heller-Sahlgren och Nima Sanandaji
  • Artikelnummer: 10271
  • Mjukband, 239 sidor, Dialogos

Mot en tråkigare skola

Forskning visar att elever inte är tillräckligt kognitivt och emotionellt mogna för att ta stort ansvar för sin egen inlärning – med undantag för de högpresterande.

Alla som är intresserade av historia borde rimligtvis även unna den uppväxande generationen kunskap och bildning. I den ytterst intressanta och måhända provokativa boken Glädjeparadoxen ges bakgrunden till varför svenska elevers resultat kring millennieskiftet började dala i internationella undersökningar.

I Sverige har en bred bildningstradition djupa rötter, med folkskolestadgan 1842 och dessförinnan i form av Svenska kyrkans husförhör. Den tyska karaktärspedagogiken vann insteg i klassrummen från 1800-talet, men efter nazismens sammanbrott 1945 sökte svensk skolpolitik förebilder på annat håll. Den progressiva utbildningsfilosofin kom att vinna inflytande. Där fick inte kunskaper, karaktär och traditionell undervisning samma framskjutna position, utan istället självständigt arbete, inlärningsglädje och elevinflytande. Men, hävdar författarna, forskning visar inte på att elever lär sig mer när de har roligt!