Groddjur och kräldjur i svensk

»Ödhelor äre menniskians vän.« Mångfasetterad bild av allmogens förhållanden till kräl- och groddjur.

249:-
  • Författare: Ingvar Svanberg
  • Artikelnummer: 6104
  • Ill. i sv/v
  • Inbunden, 166 sidor, Dialogos

Det är lätt att tro att det alltid funnits en utbredd ormskräck och att människor i alla tider känt en oförsonlig avsky för »räliga« paddor. Äldre källmaterial visar att det i själva verket fanns många sidor av samspelet mellan människor, grodor och kräldjur. Folk kunde rentav tycka om att ha såväl ormar som paddor i sin omgivning, berättar etnobiologen Ingvar Svanberg i Groddjur och kräldjur i svensk folklig tradition.

I likhet med hans populära De svenska växtnamnens ABC, innehåller även denna bok en god portion språkhistoria. Svanberg botaniserar bland hoppetossor, klossor och bosar (dialektalt för stinkpadda, vanlig groda respektive svart huggorm), parallellt som han berättar om den folkliga föreställningsvärlden som är fylld av tjuvmjölkande grodor, ormar som håller ting och skrattabborrar. Ormslån (kopparödlan) ansågs i vissa delar av landet som ofarlig, i andra som giftig. I Danmark trodde man dock att den endast högg vid högmässa.