Gutenberggalaxens nova

En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets ...

I centrum för Nina Burtons eminenta bok om 1500-talets Europa står Erasmus av Rotterdam och dennes märkliga och vindlande levnadsöde.

229:-
  • Författare: Nina Burton
  • Artikelnummer: 9311
  • 215x160x30
  • Inbunden, 350 sidor, Albert Bonniers Förlag

Vinnare av Augustpriset i fackboksklassen 2016!

Juryns motivering:
»Han var västvärldens förste bästsäljare, en flitigt nätverkande humanist som med boktryckarkonsten byggde broar mellan religion och vetenskap. I en fantasieggande berättelse får vi följa den litterära stjärnan Erasmus av Rotterdam under 1500-talets medierevolution i Europa. Med ett livfullt språk ges en historielektion med perspektiv på vår egen tid.«

Gutenberggalaxens nova. Frågan är om Clio presenterat en huvudbok med en vackrare titel – och som dessutom väcker sådan nyfikenhet. Så, vad handlar den om? Nina Burton, vars Flodernas bok tilldelades Stora fackbokspriset 2012, porträtterar i sin nya bok Erasmus av Rotterdam, en av de mest kända personerna i Europa där litteratur och vetenskap på 1500-talet fick så stor spridning tack vare Gutenbergs uppfinning. Kungar och påvar försökte locka honom till sig, han umgicks med konstnärer och intellektuella (här möter vi bland många andra Dürer, Holbein d.y., More och Luther), han hamnade mitt i tidens religiösa strider och försökte förena den kristna tron med antikens bildning.

Nina Burtons språk är utsökt och hennes kunskaper vittomfattande, och hon förmår skildra såväl seklets intellektuella revolution, som livet i en boktryckarverkstad på 1500-talet. Det är ett sant nöje – och bildande – att läsa hennes berättelse. Den handlar faktiskt om både böcker och själva synen på det förflutna, två ting som ligger Clio varmt om hjärtat.

Renässansen, lärde vi oss i skolan, var den magnifika epok då Europa hittade tillbaka till sina rötter, till sitt klassiska arv, efter medeltidens mörker.

Nåja. Det där är något av en myt säger dagens historiker. I takt med att ett allt mer expansivt Europa blev världens ekonomiska centrum efter digerdöd och korståg, föddes också nya tankar och nya berättelser som kunde legitimera, ackompanjera och syresätta utvecklingen. Som Peter Frankopan uttrycker saken i sin hyllade nytolkning av världshistorien The Silk Roads: »konstnärer, författare, arkitekter lånade teman, idéer och texter från antiken och valde selektivt för att skapa en berättelse som över tid inte bara framstod som alltmer sannolik utan till och med blev standard.« Återfödelsen måste med andra ord betraktas som en början på något helt nytt, en födsel.

Men vad betydde då detta nyfunna tillbakablickande, och vad föddes ur det? Vad lärde Europa sig av att uppfinna sig självt genom att inkorporera det antika arvet? Tar man sådana frågor på allvar, blir också titeln på Nina Burtons nya bok Gutenberggalaxens nova upplysande på en rad olika sätt. Gutenbergs uppfinning var den moderna europeiska kulturens big bang: med boktryckarkonsten kom humanism och reformation, folkbildning och utbildning, vetenskap och framsteg. Och en hel del krig och konflikter, ska tilläggas. Kort sagt: Europa som vi känner det.

Skiftet måste betraktas som en revolution, och för oss som nu är mitt i en digital revolution, kunde Nina Burtons eminenta bok inte kommit lägligare. Den final på Gutenbergepoken som vi i dag bevittnar gör det möjligt att börja mäta dess betydelse med rätt mått – historien kan plötsligt berättas som en riktig historia; med en början, en mitt och ett slut.

Och den börjar, som sig bör, med en yngling som ger sig ut i den stora världen. I Gutenberggalaxens nova, som passande fått beteckningen essäberättelse eftersom den resonerar när den berättar och gestaltar när den resonerar, är stjärnan Erasmus av Rotterdam (1466–1536), vars märkliga och vindlande levnadsöde får lite drag av en intellektuell pikareskroman. Erasmus var sin tids mest framstående humanist, vilket också betyder att han var pedagog, översättare och inte minst författare, mest känd för sina citatsamlingar och satiren Dårskapens lov. Därtill var han också en person som interagerade med sin tid, med starka band till författare, boktryckare och lärda, men också till makten, som ville enrollera honom för sina syften. I hans värv speglas den ekonomiska, teknologiska, intellektuella, religiösa utvecklingen under renässansen och reformationen.

Vi följer honom kors och tvärs över Europa, allt medan hans latinska lärdom finner nya vägar att nå ut och vidare. Han vantrivs i det skolastiska Paris, trivs bättre hos den lättrörda Henrik VIII i England, når nya höjder i Italien innan turen går till Basel där hans liv tar slut och hans legend tar vid. I Burtons bok möter vi alla de stora som kom att definiera denna tid: Martin Luther, Albrecht Dürer, Thomas More, Hans Holbein d.y. Hade Hilary Mantel inte valt att skriva om Thomas Cromwell i Wolf Hall för att skildra epoken, hade hon med framgång kunnat använda Erasmus. Men nu går jag händelserna i förväg, och riskerar också att reducera boken till en berättelse om ett yttre skeende, när dess hjärta är den inre pånyttfödelse som humanismen bar på – genom att gå till källorna. Nina Burtons bok börjar med ett besök på ett antikvariat i Basel. Där möter hon en egensinnig antikvariatföreståndare som presenterar Erasmus på följande passionerade vis:

Jämför cyberrymdens miljoner twittrande tomtebloss med denna stjärna. Om tryckpressens era ska kallas Gutenberggalaxen är den här författaren dess nova. Han var inte bara den första som skrev direkt för boktrycket – han lyste upp det i generationer. Och hur förnyade han litteraturen? Jo, genom att gå tillbaka i historien! Och vad hämtade han därifrån? Jo, muntliga strukturer från antikens essäistik och dramatik!

Med andra ord: Erasmus är humanismen förkroppsligad. Men det handlar inte om en humanism som är urvattnad så som den ofta blir i dagens Europa, där den blir tjänstehjon hos en politisk herre som behöver måla över nödtorften runtom oss. Hos Nina Burton och Erasmus finns en tro på att historien och stilen hör ihop, på det litterära språket som både minne och navigering för framtiden. Efter den barske antikvariatsföreståndaren träffar hon på en historiker, och han ger sin bild:

Renässanshumanisterna visste att det förflutna låg bakom allt, och att det gav nuet ett djup. De hyllade individen, samtidigt som de var medvetna om sin egen dödlighet. Därför blev det dubbelt viktigt att lämna ett arv. På så vis förkroppsligade humanismen tidens alla riktningar: historien, samtiden och förnyelsen.

En sådan nyanserad bild av historien kräver också ett lyhört uttryckssätt. Nina Burton har ett språk som klarar av att hantera de motsättningar, paradoxer, nyanser som ligger förborgat i historien. Ja, ett språk som frodas av allt detta. Man måste lyssna för att kunna berätta, fråga för att kunna berätta, och vrida och vända på frågorna.

Svaret på de frågorna är alltid dialogiskt och tvåsidigt, som det berömda myntet. Erasmus själv begravdes med en bronsmedaljong där ena sidan föreställde den enda gud han kunde fördra: Terminus – oberoendets gud. Nina Burtons vet allt om detta intellektuella oberoende, och hur det bara kan uppstå i ett uppriktigt möte med någon annan:

Novors skiftande sken sägs uppstå genom den energi som strömmar mellan stjärnor. Där jag stod vid bokhandelsfönstret påminde det om böckers förmåga att svara varandra, till och med över tidsrymder på hundra eller tusen år. På så vis kunde de både överleva tiden och få den att leva, som då man navigerar efter döda stjärnors ljus.

Daniel Sandström
Albert Bonniers Förlag, tidigare kulturchef på
Sydsvenska Dagbladet och Svenska Dagbladet

Erasmus im rundeln av Holbein d.y. 1532.

Träsnitt i Conrad Gesners bok om fåglar från 1555.
Kolorerade exemplar av verket gjordes för rika köpare.

Tryckaren och förläggaren Johannes Frobens
boktryckarmärke, målat av Holbein d.y. 1522,
visar budbäraren Merkurius stav med ormar och en fredsduva.

Kringvandrande bokförsäljare. Anonymt 1500-talsträsnitt.