Historiska typer

Hur har olika arketyper förändrats genom historien?

  • Författare: Peter Josephson & Leif Runefelt (red.)
  • Artikelnummer: 10521
  • Mjukband, 269 sidor, Gidlunds

Bilden av dilettanten, modedockan …

En del »typer« har en begränsad livslängd medan andra är mer beständiga.

Om man säger autodidakt leder nog tankarna för många till 1900-talets arbetarförfattare, och kanske fylls man med vördnad för deras flit och strävan. Men så har det inte alltid varit. På 1500- och 1600-talen var ordet i princip synonymt med kättare eller för en person som fördjupat sig i kristna urkunder utan vägledning från en auktoritet. Runt sekelskiftet 1700-talet inleddes en ny fas, då ordet användes i diskussioner om självstudier och autodidakten började ses som en förebild.

Betydelseförskjutningar har förekommit även när det gäller andra urtyper. I antologin Historiska typer undersöker ett dussintal forskare varsin arketyp i det fjärran eller nära förflutna. Vilken roll har de spelat i hur människor betraktat samhället och ­varandra? Moa Mattis berättar om bastarden utifrån Shakespeares Kung Lear och Linn Holmberg om encyklopedisten under upplysningen, medan Daniel Nyström riktar in sig på föreställningen om klassresenären och Magnus Linton om knarkaren.