Homo deus

En kort historik över morgondagen

Clio har ju för vana att blicka bakåt – ibland några årtionden, ibland tusentals år. I Sapiens – en kort historik över mänskligheten ledde Yuval Noah Harari oss tillbaka till tiden när människan började att gå upprätt, för att sedan skildra hennes utveckling fram till i dag, då faktiskt fler dör av övervikt än av svält, då hög ålder är en vanligare dödsorsak än smittsjukdomar och då det är vanligare att begå självmord än att bli ett krigets offer. Människan har alltså i grunden lyckats att förändra livet på vår planet.

Så vad händer då man låter denne historiker av facket se på framtiden?

249:-
  • Författare: Yuval Noah Harari
  • Översättare: Joachim Retzlaff
  • Artikelnummer: 9317
  • Ill. i sv/v
  • Inbunden, 397 sidor, Natur & Kultur

Uppföljaren till världssuccén Sapiens

Framtiden, som redan är här, är inte vad den har varit

Clio har ju för vana att blicka bakåt – ibland några årtionden, ibland tusentals år. I Sapiens – en kort historik över mänskligheten ledde Yuval Noah Harari oss tillbaka till tiden när människan började att gå upprätt, för att sedan skildra hennes utveckling fram till i dag, då faktiskt fler dör av övervikt än av svält, då hög ålder är en vanligare dödsorsak än smittsjukdomar och då det är vanligare att begå självmord än att bli ett krigets offer. Människan har alltså i grunden lyckats att förändra livet på vår planet.

Så vad händer då man låter denne historiker av facket se på framtiden? I Homo deus blandar Harari naturvetenskap, historia och filosofi och presenterar en tänkt morgondag som radikalt kommer att skilja sig från vår nutida vardag. Författaren hävdar förstås inte att han vet. Men, utan att förlora det historiska perspektivet funderar han över olika scenarier som kan uppstå nu på 2000-talet, sedan människan själv kan sägas ha blivit gud med tillgång till gudomlig teknologi, som till exempel artificiell intelligens. Så, vart är vi på väg? Kommer Homo Sapiens att tappa kontrollen?

»Homo deus kommer att chocka dig. Den kommer att underhålla dig. Framför allt kommer den att få dig att tänka på ett sätt som du aldrig gjort förut.«, skrev författaren Daniel Kahneman och även Torbjörn Elensky har läst och fascinerats:

Hur vi skriver historia beror på hur vi ser på oss själva. Är historien berättelsen om stora, opersonliga krafter som driver mänskligheten åt ett bestämt håll, medan individerna, även de största och mest berömda, bara är dess lekbollar, utan verklig egen makt och inflytande? Eller är det de stora personligheterna som avgör mänsklighetens öde, utifrån sin egen fria vilja? »Väl formar den starke med svärdet sin värld …« Eller är det kanske så att historien är summan av allas våra miljontals individuella val över tiden – och är dessa i så fall rationella, framvuxna ur vars och ens kloka överväganden, eller beror utvecklingen på biologiska och (grupp)psykologiska faktorer bortom den enskilda människans förmåga till överblick och (själv)kontroll? De flesta har antagligen en uppfattning som består av en mer eller mindre medveten blandning av dessa inställningar, samt kanske ytterligare andra. Rätt mycket hänger de samman med ens politiska profil, där vänster tenderar att överbetona opersonliga mekanismer, medan höger snarare föredrar att se fria individer – vare sig det handlar om stora män eller mänskligheten – som summan av marknadsaktörer. Hur du drömmer om framtiden påverkar hur du ser på historien, och vice versa.

Den israeliske historikern Yuval Noah Harari har tidigare utkommit på svenska med boken Sapiens – en kort historik över mänskligheten. Han är specialist på makrohistoriska processer, alltså sådana övergripande rörelser som egentligen blir tydliga först långt i efterhand. I Sapiens tecknade han mänsklighetens historia, från Big Bang till internet och den nyaste biotekniken. I ambitionen påminner den om Jared Diamonds Vete, vapen och virus, som också drog upp de verkligt långa linjerna och tog hänsyn inte minst till biologi och klimat: livets mest grundläggande villkor. Men Harari vill komma vidare. I slutet av Sapiens, efter att ha behandlat singulariteten (den tidpunkt då maskinerna slutligen går om människan i intelligens) och den genetiska ingenjörskonstens möjligheter och risker skriver han om »Djuret som blev en gud«. Och det är just det denna nya bok handlar om: mänsklighetens framtid, då djuret (människan) kan besegla jordens öde.

Homo deus är fenomenalt intressant och bjuder på fascinerande läsning, inte minst för att Harari inte väjer för något. Den inleds med en lång förklaring av hur homo sapiens erövrade planeten, som anknyter till den förra boken. Där ges förståelsen för hur han betraktar historiens långa linjer, och en bakgrund till hur han tänker om framtiden. Han menar att vi i dag lever i humanismens epok. Det är humanismen som är vår övergripande motsvarighet till medeltidens kristendom, eller hinduism och konfucianism, i Indien och Kina. Humanismen är rentav i sig en religion, enligt Harari, och den moderna historien, sedan 300 år, är processen att formulera ett avtal mellan denna och vetenskapen. Han skriver:

»Det moderna samhället tror på humanistiska dogmer, och använder inte vetenskapen för att ifrågasätta dessa dogmer, utan snarare för att verkställa dem.«

Humanismen är religionen efter Guds död. Den bygger på idén att var och en är en självständig individ, en odelbar enhet, med fri vilja och kapabel att träffa rationella val utifrån sina kunskaper. Den menar dessutom att människan kan härleda meningen med sitt eget liv och med hela universums existens, liksom för all del historiens gång, genom sina egna inre upplevelser. Humanismen, som Harari skildrar den, är sprungen ur, och samtidigt en förutsättning för kapitalismen och liberalismen. Men den är strängt taget inte mera sann än andra religioner. Vi vet i dag oerhört mycket mer om den mänskliga naturens biologiska förutsättningar. Vi vet att erfarenheten är sammansatt och att den fria viljan, rent vetenskapligt och logiskt, inte kan visas vara mycket mer än en illusion, en efterhandskonstruktion. Och samtidigt håller maskiner på att konstrueras som kan processa oändligt mycket större kunskapsmängder än någon mänsklig hjärna. Vad händer den dag maskinerna på allvar blir bättre än vi på att planera inte bara arbete, trafik, rymdfärder, utan din personliga hälsa, utbildning, fritidsintressen och val av livspartner?

Hararis bok är en av de mest klarsynta, och samtidigt en av de mest utmanande, jag läst. Dess kritik av förnuftet, individualismen, det fria valet och annat som vårt samhälle idag vilar på är inte helt ny, men han sätter in den i ett uppdaterat sammanhang, där ny vetenskap och teknologi ger bakgrunden till möjliga framtider för mänskligheten.

Torbjörn Elensky
författare

Gustav II Adolf under slaget vid Breitenfeld av Jean-Jacques Walter 1631.
Betrakta hur konstnären glorifierar kungen som den dagen ledde sin armé till
en avgörande seger. Han syns i förgrunden likt en krigsgud som har kontroll
på hela slaget.

Kriget av Otto Dix (1929-1932). I motsats till Walters målning
ville Dix visa kriget som ett känslomässigt fenomen.

På medeltiden var Gud den högsta källan till
inte bara mening utan även makt och myndighet.
Den heliga anden i en duvas skepnad levererar en ampull
med helig olja till dopet av Klodvig, grundaren av det
frankiska riket. Alla efterföljande franska kungar smordes med
olja från samma ampull, vilken fylldes på av sig själv
– ett tecken på att regenten hade Guds välsignelse.