Hon kallades Daisy

Att finna en farmor

»Man blir gripen, lycklig – och gråtfärdig«, Kristina Ekero Eriksson.

299:-
  • Författare: Prinsessan Christina fru Magnuson, Carl Otto Werkelid
  • Artikelnummer: 10438
  • Rikt ill. i färg och sv/v
  • Inbunden, 232 sidor, Bonnier Fakta

På spaning efter solstrålen på slottet

Den första moderna svenska kungligheten porträtteras i genomsympatisk biografi.

För hundra år sedan dog prinsessan Chri­stina fru Magnusons farmor, kronprinsessan Marga­reta, endast 38 år gammal och hög­gravid med sitt sjätte barn. Hon lämnade en hel familj i förlamande sorg och en skakad nation som kommit att älska henne.

Det var i Kairo som drottning Victorias sondotter, prinsessan av Connaught, Daisy kallad, och kronprins Gustaf Adolf träffades. Hon var där med sin far som skulle inspektera de brittiska trupperna i Egypten, han för att fördjupa sig i den egyptiska antiken. Genom brev, ställda till Daisys sällskapsdam, har prinsessan Chri­stina kunnat följa den himla­stormande kärleken som drabbade dem båda, till respektive familjs stora förtjusning. Strax var de förlovade och reste till Capri för att träffa Gustaf Adolfs mor Victoria i hennes Villa Como (se även Livmedikus Axel Munthe – Konsten att leva). Ett halvår senare gifte de sig i Windsor, sam­tidigt som unions­upplösningen med Norge skulle nå sin kulmen, och ett år senare döptes deras första barn, prinsessan Christinas far.

Utifrån de kungliga familjearkiven, privata brev och fotografier framträder i Hon kalla­des Daisy en humoristisk, ambitiös, modern och varm kvinna. Och trädgårdstokig! Sofiero, som kronprinsparet fick i bröllopsgåva av kung Oscar och drottning Sophia, förvandlade hon snart till en grön oas. Slottet var då en smula gammaldags, och hon sägs ha skrivit hem till sina föräldrar att allt i princip var chokladbrunt och så fult att det nästan var roligt.

Till sin hjälp i arbetet har prinsessan ­Christina haft Carl Otto Werkelid, journalist och kulturskribent. Författarduon har redan en gemensam bok bakom sig, Dagar på Drottningholm, där slottets historia skildras utifrån enskilda händelser.

 

»Konstnärsprofessorn Oscar Björcks porträtt av min farmor, signerat 1909, målades på plats i Gröna salongen på Slottet där det sedan kom att hänga fram till farfars, Gustaf VI Adolfs, död 1972.«

 

Oscar Björcks målning kom att prägla prinsessan Christina fru Magnusons bild av sin farmor och var länge nästan det enda hon kände till om henne.