Ingenjörerna

»Bättre färdledare kan man inte ha. Wetterberg bjuder generöst på sin stora och breda kunskap«, Bo Eriksson.

249:-
  • Författare: Gunnar Wetterberg
  • Artikelnummer: 19357
  • Rikt ill. i färg och sv/v
  • Inbunden, 350 sidor, Albert Bonniers Förlag

Den svenska ingenjörskonstens utveckling

Ingenjörerna blev modernitetens förlossare

En av Clios största succéer genom tiderna är Gunnar Wetterbergs biografi över Axel Oxenstierna (en nedkortad version på »bara« 573 s.). Därefter har han bland annat skrivit om Skåne, Wallenberg och skogen, fått ta emot Hertig Karls pris, utnämnts till heders­doktor – och vunnit På spåret! Det är med andra ord en meriterad författare som nu tar sig för att skildra den svenska ingenjörskonstens framväxt, utveckling och påverkan på den svenska historien.

I den välillustrerade Ingenjörerna berättar han hur Sverige från 1870 och hundra år framåt växte snabbast i världen och, från att ha varit ett ­fattigt land i Europas utkant, blev ett av världens rikaste. Ingenjörerna, skriver Wetterberg, »hjälpte näringslivet att gå från 1800-talets mekaniska verk­städer till 1900-talets snilleindustrier. De lade grunden för välfärdens och folk­hälsans infrastruktur. De spred ljus över landet, bildning och underhållning med ­­papper, radiovågor och pixlar«. Vidare utvecklade de tåg, cyklar och bilar – färdmedel som kom att medföra stora förändringar i samhället – men också atomkraft och persondatorer.

Cliopoddens Bo Eriksson har läst boken:

*

Tekniken gör människan, skriver Gunnar Wetterberg i sin nya bok om ingenjörernas historia i Sverige. Det var homo sapiens förmåga att med verktyg och vapen fiska, laga mat och skyla sig mot väder och vind som gjorde att människan överlevde i en hotfull omvärld. Teknik har utgjort förutsättningen för civilisation.

Men teknisk utveckling har haft en baksida också. Vapen kan användas till att döda och förinta. I dag lever människan med stora problem med koldioxidutsläpp, rovfiske av världens hav och klimatförändringar.

Wetterberg är noga med att påpeka att det har varit en teknisk utveckling på gott och ont, även om han i Ingenjörerna fokuserar mer på ingenjörens positiva än negativa strömkälla i den historiska utvecklingen och hur ingenjörskonsten lagt grunden till det svenska näringslivet och välfärden.

Framtidståget startar i början av 1600-­talet, med de invandrande holländska ingenjörerna som hjälpte till att utveckla den svenska fortifikationskonsten och järnhanteringen. Han stannar tåget i dagens digitaliserade och matematiskt avancerade high tech, där ingenjören använder virtuella projekteringsmodeller.

Bättre färdledare kan man inte ha. Wetterberg bjuder generöst på sin stora och breda kunskap – det finns en anledning till att han är ständig expert i Fråga Lund. Med sprudlande entusiasm och analytisk skärpa beskriver han hur ingenjörerna givit viktiga bidrag till Sveriges utveckling. Vi träffar gamla bekanta som Gustaf de Laval (separatorn), ­Gustaf Dalén (fyrarna) och Christopher Polhem (slussar, klockor, med mera). Men får också stifta nya bekantskaper som Mårten Triewald (eld- och luftmaskiner), Abraham Niclas Edelcrantz (telegrafsystemet) och Alexander Lagerman (automatisk tändsticks­maskin).

Ingenjörernas främsta insatser gjordes ­under 1800-talet, med bidrag som lade grunden till Sveriges industrialisering, däribland konstruerandet av Göta kanal (1832), det största vattenbyggnads­projekt som genomförts i Sverige. Bakom det komplicerade bygget stod Baltzar von ­Platen. Men utvecklingen gick i en rasande fart och efter bara några decennier hade kanalen konkurrerats ut av järnvägarna.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-­talet kom så kullagret, elektriciteten och glödlampan, tändstickorna, fyrarna och AGA-spisen, telefonen, klosetten och tillgång till rent vatten i hemmen. De tekniska landvinningarna och satsningarna bidrog till att radikalt förändra livet i städerna och så småningom på landsbygden.

Alla dessa satsningar på teknik som underlättade vardagen uppskattades av folket. Kanske var det ingenjörernas insatser som banade vägen för de kommande stegen i utvecklingen, såsom folkhemmet och utbyggnaden av skola och omsorg efter andra världskriget, spekulerar Wetterberg försiktigt. »Konkreta framsteg gjorde höjda skatter lättare att acceptera.«

Men allt har vi inte bara de ­enskilda ingenjörerna att tacka för, påpekar Wetter­berg då han också redogör för hur goda förutsättningarna för framväxten av en ingenjörskonst har varit i landet. Den ­lutherska kyrkan uppmuntrade människor att läsa. Folkskolestadgan från 1842 gjorde skolgången obligatorisk och spred därmed läskunnigheten bland befolkningen. Folk läste tidningar och följde med i vad som skedde utomlands och inspirerades.

Tack vare denna grundläggande bildning gick det lättare för många att ta till sig utvecklandet av ny teknik. Under 1800-talet hade dessutom fler människor råd att sätta sina barn och ungdomar – och sig själva – på de framväxande tekniska elementarskolorna eller gå på kvällskurser. Banker gav lån till finansiering av experiment och uppmuntrade bildandet av nya företag.

Den största förändringen kom med digitaliseringen under 2000-talet. Den har revolutionerat ingenjörskonsten. Vad är väl en bil i dag annat än en dator på fyra hjul som behöver ständiga uppdateringar med nya egenskaper?

Wetterberg är inte bara en kunnig historisk ciceron – han äger även en tankeväckande siarförmåga. I slutet av boken resonerar han kring vad självlärande program och artificiell intelligens kan innebära för ingenjörerna. Det är uppenbart att deras arbete kommer förändras, frågan är bara hur. Kanske får vi svaret om något decennium och då förhoppningsvis av Gunnar Wetterberg i en ny bok.

Bo Eriksson
docent i historia

Göta kanal är det största vattenbyggnadsprojekt som genomförts i Sverige.

 

 Ångmaskinerna blev den moderna ingenjörs­konstens genombrott.

 

KTH:s TV-sändningar i maj 1954 samlade stora skaror utanför radioaffärerna.

 

Electrolux damm­sugarmodell I, som Axel Wennergren lyckades sälja till Kungl. Slottet i samband med en reklamfotografering.

 

Sven Wingquist in­karnerar snille­industrin med SKF:s kul­lager – men efter honom tog ingenjörs­kollektiven hand om utvecklingen.

 

Ellen Hartman spelade Siri i Ernst Ahlgrens (Victoria Benedictssons) enaktare I telefon (1887).