Italiens moderna historia

En ung nation med tusenårig kultur

Italiens historia som den utvecklats sedan 1870-talet.

 Vid 1800-talets början bestod den italienska halvön av ett tjugotal statsbildningar. Ett virrvarr av valutor och måttenheter förekom, och ett femtontal dialekter talades som skilde sig kraftigt från varandra. Sextioett år senare hade landet enats under en och samma flagg.

Om vägen dit berättar inledningsvis Eskil Fagerström i Italiens moderna historia, en både väl­skriven och gedigen sammanfattning av framför allt landets ekonomiska, poli­tiska och sociala utveckling från 1870-talet fram till i dag. ­Politiker, makt­havare och andra som drivit händelseutvecklingen – många av dem kvinnor – porträtteras i den löpande texten.

Kapitelrubrikerna skvallrar om de drama­tiska år då landet var indraget i de båda världs­krigen och Mussolini regerade: Det stora kriget, Fascismens väg till makten, Ockupa­tion och motstånd. På 1950-talet skulle Italien gå från fattigt jordbruksland till rik industri­nation, men de senaste 25 åren har känne­tecknats av ekonomisk kris. Kristina Kappelin konstaterar i sitt ömsinta och tanke­väckande förord att ­Italien fortfarande lider av institu­tionella barn­sjuk­domar, ­nästan 160 år ­efter ­enandet.

Gerillaledare Giuseppe Garibaldi (1807–1882) har gått till historien som en av det enade Italiens främsta inspiratörer. Flera gånger tvingade han mer försiktiga realpolitiker till handling.