Jag anklagar…!

De intellektuellas historia

Lärt och underhållande, från antika filosofer och medeltida klerker fram till vår tid.

249:-
  • Författare: Kim Salomon
  • Artikelnummer: 19356
  • Mjukband, 266 sidor, Natur & Kultur

Vilka har de intellektuella varit? Vad har de kallat sig? Hur har de grupperat sig?

Tankens frigörelse från kyrka, furstar och statsmakt

Titeln på Clios utvalda huvudbok har lånats från världens mest berömda tidningsrubrik: Jag anklagar …! Den återfanns i dagstidningen L’Aurore, där Émile Zola i en artikel krävde rättvisa och upprättelse för den judiske militären Alfred Dreyfus som ställts inför rätta och dömts för högförräderi. Tidningen publicerade även ett upprop till stöd för Dreyfus undertecknat av ett stort antal akademiker och författare. Appellen kom att benämnas »de intellektuellas manifest«, en beteckning som gav upphov till ironi och kom att användas som ett skällsord av Zolas motståndare.

Men även om termen intellektuell såg dagens ljus i 1890-talets Frankrike, visar Kim Salomon, professor emeritus i historia vid Lunds universitet, att de intellektuellas historia kan spåras ända tillbaka till de gamla grekerna. Lärt och underhållande leder han oss via medeltidens klerker, renässansens humanister och upplysningens kyrkokritiker fram till vår tid. 1900-talet var ett turbulent sekel där allt fler fick tillgång till utbildning. Opinionsbildning kom att betraktas som ett viktigt inslag i samhällsdebatten och de intellektuella (både på vänster- och högerkanten) framstod som ett distinkt samhällsskikt med hög social status. Men, vilken roll har de i dagens samhälle präglat av sociala medier och populism?

*

Pensionerade professorer har i lyckliga fall samlat på sig en del, ibland kanske till och med en hel del kunskaper inom sina läroämnen och på nära ämnesgrannars territorier. De kan också vara så långt komna på livets väg att de vågar lätta något på den teoretiska och metodologiska korsett som har kommit att tillhöra yrkets dresskod. Kim Salomon är professor emeritus i historia vid Lunds universitet. Han har nu skrivit en de intellektuellas historia.

Som flera föregångare börjar han med att berätta om hur den judiske artillerikaptenen Alfred Dreyfus en kall januaridag 1895 på militärskolans gårdsplan i Paris fick sin värja bruten och sina gradbeteckningar bortslitna och om hur författaren Émile Zola några år senare skrev en av presshistoriens mest ryktbara tidningsartiklar om den orättvisa som hade drabbat den degraderade och med förvisning till Djävulsön bestraffade Dreyfus och därigenom gav upphov till begreppet intellektuell.

Men sedan avviker Kim Salomon från genrens konvention. Han fäster inte avgörande vikt vid tillkomsten av ”en namnlapp i 1800-talets slutfas” utan försöker skaka loss ett fenomen från begreppshistorien och ser med ganska kall blick på sådant som krav på en oomkullrunkelig definition. Ett fenomen således, inte särskilt snävt inringat och inte fritt från inre motsägelser. Trots en påtalad rädsla för att projicera nuet på historien bör författaren ha drabbats av insikten om att exempelvis den Sokrates som vi möter hos Xenofon och Platon inte är mindre arketypisk intellektuell än vad Zola är.

Kim Salomon gör nedslag och strövtåg i en lång historia, med syftet »att urskilja centrala utvecklingslinjer«. Han intresserar sig för institutionella förutsättningar och ramar för intellektuell verksamhet, som uppkomsten av universitet och senare av en marknad för ord. Han kan ta med sin läsare till 1700-talets franska salonger, brittiska kaffehus och tyska föreläsningsföreningar. Han intresserar sig för samspelet mellan teknologiska innovationer och idédebattens roller och tonlägen. Han kan begrunda både tryckpressen och datorn och deras respektive brukare. Han intresserar sig för tidsandans krängningar och transformationer. Han kan fokusera slitningen mellan traditionsbundenhet och förändringsvilja, mellan tro på auktoritet och tro på dialog, mellan förnuftstvivel och förnuftsoptimism.

Självfallet stiger individer fram på boksidorna, ofta sådana som har utmanat befintliga makthavare och rådande samhällsförhållanden. Här finns Pierre Abélard (1079–1142), en soldat som blev »historiens förste professor« och som fick betala »ett förmodernt pris« för sitt krav på tankefrihet, nämligen kastrering och hot om stening. Därtill beordrade katolska kyrkan att hans böcker skulle brännas. Här finns Voltaire, som utbrister: »Jag skriver för att påverka!«

Stor uppmärksamhet ägnar Kim Salomon de intellektuellas attityd till den moderna erans totalitära stater, alltså stater där kommunism, fascism och nazism kom att tillskansa sig makten. Framställningen får implikationer för synen på de intellektuellas relation till auktoritära regimer av i dag, som de i Xis Kina, Erdogans Turkiet eller Orbáns Ungern. En komplicerande faktor för något sådant som en hjältemonografi är förstås att de intellektuella inte nödvändigtvis står på den goda, progressiva sidan. Åtskilliga intellektuella tjänar den onda, repressiva sidan. Inte bara Alexandr Solzjenitsyn och Dietrich Bonhoeffer tillhör de intellektuellas historia utan även Maxim Gorkij och Carl Schmitt.

Kim Salomons vilja att tänka lite annorlunda och mer inkluderande beträffande intellektuella har av diverse skäl sina gränser. Så lämnas ett icke västerländskt tänkande i stort sett utanför. Däremot finns en ihärdig beslutsamhet när det gäller att bereda större plats för kvinnor. Märkvärdigt är det förstås inte att sentida exponenter som Hannah Arendt, Simone de Beauvoire och Susan Sontag kommer med. Men från äldre tid blir kvinnorna fler än vad som brukar vara gängse. Här uppträder, för att nämna några, Dhuoda, Christine de Pizan, Isotta Nogarola, Laura Cereta, Olympe de Gouges och Margaret Fuller.

Spännande är det att slå följe med Kim Salomon när han försöker reda ut hur sådant där som han har utforskat aspekter av egentligen hänger samman.

Peter Luthersson
docent i litteraturvetenskap, tidigare Clios styrelseordförande och författare till
Förlorare  och Erfarenhetsunderskott

Förrädaren: Förnedringen av Alfred Dreyfus.

 

Möte i Royal Society, London, med Isaac Newton sittandes och jag stulit. Gravyr av J. Quartley 1883.

 

Ett intellektuellt 1900-talspar: Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre.