Kartornas historia

»Systematisk, välskriven, rolig och lärorik. Boken är osedvanligt vackert illustrerad … En utsökt och säregen sakprosabok.«, Bragepris-juryn.

249:-
  • Författare: Thomas Reinertsen Berg
  • Översättare: Jan Wibom
  • Artikelnummer: 9339
  • Rikt ill. i färg och sv/v
  • Inbunden, 352 sidor, Lind & Co

Världen är en scen

Betraktelser ur fågelperspektiv – från hällristningar till GPS

Var befinner vi oss? För att försöka svara på den till synes enkla frågan och för att få överblick, började redan stenåldersmänniskan att rita – eller snarare rista – kartor. Med tiden blev kartbladen och planritningarna allt mer detaljerade och tillförlitliga, men först 1968 fick de tre astronauterna på Apollo 8 möjlighet att se hela jorden på en gång.

Kartornas historia är skriven av den norske författaren Thomas Reinertsen Berg. Det är en underbart vacker bok där han på njutbar prosa skildrar hur kartorna förändrat historien och att exempelvis Norden länge var en bland många vita fläckar på de stundtals praktfulla kartbladen. Läsaren får möta visionära geografer, heroiska upptäcktsfarare och kartografins okända hjältar. Ja, kartritandets historia är lätt att koppla till världshistorien, både i tid och i rum. Här ryms konst, vetenskap, teknologi, religiösa världsbilder, makt och upptäckarglädje.

Boken har redan översatts till många språk och år 2017 belönades den med det fina Bragepriset med motiveringen: »Systematisk, välskriven, rolig och lärorik. Boken är osedvanligt vackert illustrerad, med kartor som visar olika sätt att se på världen … En utsökt och säregen sakprosabok.«

*

År 1570 publicerade flamländske kartografen Abraham Ortelius sin Theatrum orbis terrarum, »Atlas över hela världen«, vilken var den första världsatlasen någonsin som framtagits med hjälp av ett genomarbetat, homogent kartmaterial. Sammanlagt ingick sextionio kartor i Ortelius atlas, vilka byggde på omfattande arbeten från samtidens ledande kartografer. Första upplagan på drygt trehundra exemplar såldes snabbt slut, skyhögt pris till trots – och nya utökade upplagor utkom likt ett pärlband under ett par decennier.

Ortelius atlas var banbrytande trots att exempelvis Australien, Nya Zeeland och polartraktarena – såväl i norr som söder – fortfarande utgjordes av vita fläckar. På kartbladet över Norden är Grönland framställt som en ö, något som dock kunde bekräftas först flera hundra år senare. Mot bakgrund av vad man då kände till om Grönland var det en felaktighet, fast av ett slag som trots allt skulle visa sig vara korrekt. I kartografins historia har det vanligtvis varit tvärt om.

Ortelius och många med honom uppfattade kartor som ett slags teater där världen passerade förbi, ibland som drama, andra gånger som tragedi. Den norske författaren och journalisten Thomas Reinertsen Berg har tagit fasta på Ortelius metafor och i sin bok Kartornas historia – med den norska titeln Verdensteater – berättar han lika engagerat som skickligt om kartografins vindlande historia längs kända men för det mesta obekanta latituder och longituder. Det är en högintressant berättelse som dessutom är ovanligt vacker att se på – kartor må i dag vara bruksföremål, men ofta nog har det handlat om rena konstverk – och Kartornas historia är frikostigt illustrerad med kartor, inte minst från Norden.

Författaren följer ett kronologiskt upplägg från de tidigaste kartfynden, som den första skalenliga kartan över staden Nippur i Mesopotamien, till dagens satellitkartor vilka blixtsnabbt visar oss var närmaste närbutik eller pizzeria är belägen. Det är således ett brett perspektiv som kännetecknar boken. Huvudfokus för Thomas Reinertsen Berg är utvecklingen från antikens perception av omvärlden, över medeltidens mer teologiskt grundade kartor, till renässansens och den nya tidens kartografi. Betydelsefulla kartritare som Ptolemaios och Gastaldi, Mercator och – givetvis – Ortelius passerar revy. Författarens fokus ligger emellertid inte så mycket på kartografiskt finlir som att lyfta fram vilka kartograferna var och hur de försökte förstå omvärlden.

Uppenbart lever kartor många liv och det finns många olika slags kartor. Barndomen och äventyrslitteraturen har sina speciella kartor vilka ofta är variationer på samma tema: konturen av ett berg eller ännu hellre en ö täcker kartan där en prickad linje leder fram till en punkt, vanligtvis nära ett stenblock, där ett stort X anger platsen för den nedgrävda skatten.

Är skattkartan sann? Och vad avses, egentligen, med en sann karta? Svaret är mer sammansatt än man kan tro och beror i stor utsträckning på kartografens bakomliggande syfte. Att överföra något tredimensionellt till två dimensioner är i sig en utmaning och jordens klotform innebär per definition att ett kartblad aldrig kan vara sant, korrekt, i alla avseenden. I en mening är en tvådimensionell karta därför alltid ofullständig. Den måste tolkas.

Kartografins historia löper parallellt med kultur- och vetenskapshistorien, och ända sedan civilisationens födelse har dessa aspekter av mänsklig kreativitet speglat varandra. Kartorna speglar världen och på samma gång hur vi genom historien sett på oss själva: visa mig din karta så ska jag säga vem du är!

Från begynnelsen fanns ambitionen – drömmen – att skåda världen från ett högre perspektiv, med örnens blick eller rent av Guds allseende öga. De första kartorna från antiken var geografiska, utgick från att jorden var rund och symmetrisk. Medeltidens kartor, ofta kallade heliga kartor, visade världen så som den borde vara med Heliga landet i centrum. Med renässansen följde detaljrika kustkartor som underlättade handel och expeditioner, vilket kyrkan noterade med bävan och bestörtning eftersom det heliga därmed riskerade att relativiseras. Och så vidare.

Thomas Reinertsen Bergs Kartornas historia är en vacker bok och samtidigt ett intellektuellt äventyr. I själva verket är det historien om oss själva.

Torgny Nordin
kultur- och vetenskapsskribent

 

Abraham Ortelius karta över de nordliga områdena från 1570. »Septentrionalium«
var det latinska namnet på norr, som kom av att romarna kallade stjärnbilden Karlavagnen för
Septentriones – de sju oxarna.

 

»Ptolemaios, astronomins furste, som flitigt och noggrant observerade
de himmelska motiven.« Ur Geografi från 1548.

 

Renässanskarta baserad på Ptolemaios koordinater. Lägg märke till hur Norden
spränger kartramen norr om 63 grader norr. Ptolemaois trodde inte att det
fanns något land längre norrut. Tryckt 1482 i Ulm.

 

Bedolinakartan är ristad i sten, troligen cirka två tusen år f.Kr. Den finns att beskåda
i Val Camonica i de italienska Alperna norr om Brescia. Området är skyddat eftersom
det innehåller flera tusen hällristningar.

 

Färdvägen för Nansens polarexpedition med fartyget Fram 1893–1896.
Kartan ritades 1896 av Knud Bergslien för att högtidlighålla händelsen.

 

Den första tryckta kartan över Norden finns i Geografi som trycktes 1482.
Ptolemaios skandiska öar har växt sig stora och hängt sig fast vid fastlandet, om än på
en ganska fantasifull plats; Finland finns inte med.

 

Papyruskarta från faraonernas tid, troligen från 1100- talet f.Kr. Den ursprungliga kartan,
som mätte 210 centimeter på bredden när den var ny, har under årens lopp upplösts i flera delar.

 

Medeltida karta i en bönbok från cirka 1250 med öst överst.