Konsten att skära i kroppar

Joseph Lister & den moderna kirurgins födelse

En smått dickensk känsla smyger sig på i denna vetenskapshistoriska pärla som hyllats av en enig kritikerkår utomlands.

239:-
  • Författare: Lindsey Fitzharris
  • Översättare: Martin Kaunitz
  • Artikelnummer: 19343
  • Inbunden, 320 sidor, Atlantis

Joseph Lister tog kirurgin till en ny nivå

Med kniven och mikroskopet

I det viktorianska London sågs offentliga dissektioner som underhållande teaterföreställningar och de var lika populära som tuppfäktning eller björnhetsning. Just termen anatomisk teater har en lång historia och avslöjar att det handlade om skådespel inför en publik. Den som i mitten på 1800-talet hamnade på sjukhus och i en operationssal (med publik!), hade all anledning till oro: operationer genomfördes utan bedövning och överlevde man, vilket var ovanligt, var risken stor att smittas av sjukhusfeber.

Många av oss har någon gång »hamnat under kniven«. Däremot är det nog ingen som efter operationen sänt en tacksam tanke till kirurgen Joseph Lister, den man som förvandlade operationer från ofta dödliga blodbad, till något som faktiskt medförde att patienter botades och överlevde.

I Clios utvalda huvudbok, med den utmanande titeln Konsten att skära i kroppar – Joseph Lister & den moderna kirurgins födelse, porträtterar Lindsey Fitzharris denne kirurgins hjälte. Lister är ett slående exempel på att vad en enskild människas insats kan betyda för den historiska utvecklingen och därmed för ett oändligt antal andra människor.

Fitzharris är fil. dr i medicinhistoria vid Oxford och hon skildrar både hårresande och makabra scener, vilka dessvärre speglar den historiska verkligheten. Men, tack och lov får vi läsare också lära känna människor med hjärtat på rätta stället, med visioner och en vetenskaplig nyfikenhet. Ämnet medicinhistoria visar sig i denna oupphörligt intressanta bok angå oss alla.

*

Det är en smått dickensk känsla som smyger sig på vid läsningen av medicinhistorikern Lindsey Fitzharris bok Konsten att skära i kroppar – Joseph Lister & den moderna kirurgins födelse. Hon målar upp fasaväckande scener från de trånga och skräniga sjukhusen i London, som var lika smutsiga som resten av staden. Dödligheten efter operationer var så hög att sjuka och behövande bara i yttersta nödfall sökte vård. Med det fanns även andra skäl: samtliga ingrepp gjordes ännu utan smärtlindring.

Boken börjar med att den unge läkarstudenten Joseph Lister – bokens huvudperson och bärare av tillnamnet »den moderna kirurgins fader« – år 1846 närvarar vid en lårbensamputation under eternarkos, vilken utfördes av den tidens snabbaste kirurg, Robert Liston. Det var första gången som en patient i England skulle opereras under narkos och rummet var därför fullt av nyfikna åskådare, som kommit in direkt ifrån gatan. Själva amputationen tog 28 sekunder och hela operationen var över på ett par minuter.

Narkos innebar en revolution för sjukvården; patienter slapp utstå ofattbar smärta vid ingreppen, och att patienten var nedsövd förenklade avsevärt arbetet för läkaren. Samtidigt innebar narkos att kirurgerna för första gången vågade sig på större operationer. Detta var dock inte odelat positivt. Risken att patienterna drabbades av infektioner efter operationerna var lika stor som förut. Bakterier var ännu okända. »Sårfeber« trodde man berodde på osund luft och varbildning ansågs fördelaktigt för läkningen: man talade om det »goda varet«, Pus bonum et laudabile. Att kirurgerna inte tvättade händerna inför operation eller bytte ut sin blodiga kläder mellan ingreppen, var inget som sattes i samband med den höga dödligheten.

Fitzharris ger en talande bild av tillståndet. En kirurg på Guy’s Hospital i London frågade sin assistent hur det var med en patient som han opererat och fick svaret att patienten var död. På nästa avdelning frågade han om en annan patient och fick samma svar. När han för tredje gången fick samma svar frågade han: »Men de är väl inte alla döda?« Assistenten svarade: »Jo, Sir, det är de.«

Den höga mortaliteten vid ingrepp innebar att Lister som blivande läkare ville överge kirurgin, trots att han var omvittnat skicklig i operationssalen. Men lyckligtvis kom han på andra tankar. Under arbete i Glasgow och senare Edinburgh började han undersöka hur det kom sig att nästan alla patienter dog vid benbrott om benbitarna trängt igenom huden, men överlevde om huden var oskadd. Lister beslutade sig för att analysera varet från patientgruppens sår. Då hans far hade tillverkat och utvecklat mikroskop, var han sedan barnsben en van mikroskopanvändare. Genom okularet såg Lister mängder av små partiklar som han inte kunde förklara, men tack vare en vän inleddes ett långt samarbete med Louis Pasteur, upptäckaren av bakterier.

Snart började Lister arbeta intensivt med att finna ett medel att ta död på bakterierna. Han fann att sårinfektioner förhindrades om man sprejade karbolsyra i operationssalen och la karbolsyrekompresser mot såren. Han skrev om sin metod i The Lancet, men hans kolleger var skeptiska. Hade Lister rätt betydde det att kirurgerna hade tagit död på tusentals patienter genom sina förorenade händer. Om det omöjliga i påståendet att läkarnas händer kunde smitta patienterna sa den amerikanske kirurgen Charles Meigs: »Doctors are gentlemen, and a gentleman’s hands are clean«.

Ett genombrott kom emellertid 1871. Drottning Victoria hade fått en böld i armhålan. Lister kallades till Balmoral och använde framgångsrikt sin karbolsyremetod när han öppnade bölden. Drottningens tillfrisknande var en stor triumf för antiseptiken, men trots detta tog det lång tid innan Listers idéer fick genomslag.

Konsten att skära i kroppar ger inte bara en levande bild från dåtidens brittiska storstäder och sjukhus, med ofattbart snusk och förfärlig fattigdom. Lindsey Fitzharris välskrivna bok behandlar en viktig period i medicinens historia och ger en mycket sympatisk bild av en engagerad läkares envisa kamp mot ett av mänsklighetens gissel – sårinfektionerna – trots kollegernas starka motstånd.

Bo S. Lindberg
medicine doktor, docent

 

En anatomilektion. Målning av B.F. Landis.

  

 Joseph Lister utnämndes 1860 till professor i kirurgi vid University of Glasgow
och blev 1869 professor i klinisk kirurgi i Edinburgh. Hans antiseptiska metoder för
sårbehandling visade sig vara ytterst verkningsfull.

 

Fadern var mikroskopmakare och redan som barn
blev Joseph Lister bekant med instrumentet,

 

 

 

 Anatomisk teater med ett bord i centrum, på vilket obduktionen utfördes. Runt bordet
fanns flera varv av våningar, där studenter eller andra observatörer kunde stå
med god utsikt över obduktionsbordet.

 

 The First Operation Under Ether. Oljemålning av Robert C. Hinckley.

 

 Louis Pasteur (1822–1895) upptäckte hur infektioner spreds och kunde utifrån
denna kunskap utveckla steriliseringen, vilket kom att revolutionera kirurgin.