Korsettkriget

Modeslaveri och kvinnokamp vid förra sekelskiftet

Kvinnor runt sekelskiftet 1900 kämpade inte bara för rösträtt utan även för ett mer sunt mode. »Intressant och underhållande läsning«, SvD.

265:-
  • Författare: Henric Bagerius
  • Artikelnummer: 10196
  • Rikt ill. i sv/v
  • Inbunden, 307 sidor, Natur & Kultur

Upp till kamp mot korsetten!

Hur skulle kvinnor kunna delta i arbetslivet om de bar kläder som de knappt kunde röra sig i?

Runt sekelskiftet 1900 skulle borgerlighetens kvinnor klä sig så att figuren framhävdes – men på ett anständigt sätt. Med hjälp av korsett, turnyr och lager med underkjolar trollades minimala midjor och yppiga bakpartier fram, och när den dekorationsdigra klänningen var på plats kunde alltsammans väga uppåt sju kilo.

Inte bara vi i dag baxnar när vi hör om vikten. Kvinnor i USA hade redan på 1850-talet börjat ifrågasätta Parismodet, framförallt den förhatliga korsetten, och under decennierna som följde uppstod föreningar runt om i världen som verkade för mer hälsosamma kvinnoplagg. 1885 var det dags för Sverige. Då bildade några av kvinnorörelsens pionjärer Dräktreformföreningen, som tog fram alternativa plagg och ordnade föreläsningar och utställningar för allmänheten. Men det dröjde inte länge förrän debattens vågor gick höga i pressen. Var korsetten verkligen så skadlig? Kunde en kvinna utan snörd midja vara attraktiv på äktenskapsmarknaden?

Historikern Henric Bagerius har läst allt från mötesanteckningar och obduktionsprotokoll, till debattartiklar och skämttidningar, och belyser i Korsettkriget en kvinnlig frigörelsekamp som är okänd för många. Med stor kunskap och berättarglädje skildrar han bataljen som inte stannade vid korsetten. Snart ryckte de aktiva ut mot de långa släpen och de långa kjolarna, men även nationalistiska känslor och den moderna cykeln kom att påverka klädernas utformning och diskussionen på tidningssidorna.

 

 Annons i Iduns Modellkatalog våren 1906. Den raka planschetten
framtill gav kroppen en lätt framåtlutad hållning.

 

 Kombinationen av en onaturligt smal midja och överdimensionerade puffärmar gav
märkliga kroppsproportioner åt kvinnorna i tidens modebilder.

 

 

 Nanny Palmkvists cykelkostym var radikal för sin tid. Den gick emot
en utbredd uppfattning om att de kvinnliga cyklisternas dräkter så
långt det var möjligt skulle följa modet och ordnas på ett sätt
som i allmänhetens ögon var elegant och smakfullt.