Kreml

Symbolen för makt och rikedom

Historieprofessorn Catherine Merridale har haft en välförtjänt stor framgång med boken Kreml, med den relevanta undertiteln Symbolen för makt och rikedom. Kreml kan sägas vara sinnebilden för Ryssland och dess nationella existens. Det är ett av världens mest omtalade byggnadsverk, där varje sten tycks innehålla flera lager av det förflutna. Och när Merridale skriver om palatsen, de tusenåriga murarna och de gyllene kupolerna speglar hon förstås den ryska historien med exempelvis Ivan den förskräckliges härjningar, Peter den stores eskapader, Napoleons besök och tyskarnas belägring. Kort sagt Kreml blir en skildring av Rysslands dramatiska historia, med dess präster, handelsmän, spioner, tsarer och revolutionärer.

229:-
  • Författare: Catherine Merridale
  • Översättare: Claes Göran Green
  • Artikelnummer: 9283
  • Ill. i färg
  • Inbunden, 560 sidor, Historiska Media

»För ryssar är en stark statsmakt ingen orimlighet … utan en garant för ordning och det som initierar och driver på förändringar«. Citatet har Vladimir Putin som upphov och finns mot slutet i Catherine Merridales bok ; omedelbart därefter konstaterar hon: »Kreml var naturligtvis den enda möjliga basen för Putins stat.« Så dags i boken vet läsaren precis vad författaren menar; från första sidan i Kreml – Symbolen för makt och rikedom (huvudbok i Clio 4/2014) har vi på alla upptänkliga sätt gjorts nyansrikt underkunniga om den laddning som sedan sekler utgår från den märkliga befästningen bak de röda murarna i Moskva.

Kan en bok komma mer lägligt än denna? Hundra år efter första världskrigets utbrott står världen våren 2014 på tå av oro efter det som timat på Krim och vad som kan komma att hända på grund av situationen i Ukraina. I den internationella medievärlden är rysk självbild och rysk världsuppfattning föremål för daglig analys. Och så, precis då, denna bok – med ett tag om rysk historia som gör läsaren ofantligt mycket klokare än tidigare och dessutom synnerligen imponerad; hur i all världen kan hon inte bara härbärgera detta enorma stoff utan dessutom förmedla det så effektivt och lustfyllt, Catherine Merridale?

Svaret ligger till dels i att hon kommer från den brittiska lärdomstradition som präglas av pedagogisk glädje. Merridale är professor i historia och anlitas inte sällan av bbc; den som haft glädjen att möta henne i rutan känner i boken igen den skarpa blicken för betydelsebärande detaljer, förmågan att se och gestalta parallella skeenden, den gediget djupa bildning som gör det möjligt att med lätthet röra sig genom tiden och göra dess förlopp och förgreningar begripliga.

Det vi får är ingenting mindre än nästan tusen år av rysk historia med Kreml som, hade man sånär sagt, huvudperson. Ett sådant verk skulle lätt kunna bli baktungt, i synnerhet om man beaktar den 60-sidiga notapparaten. Merridales förmåga till levande gestaltning motar alla sådana risker; upp ur texten, upp ur det mytologiska stoff som Kreml framför allt är, stiger levande porträtt inte bara av de härskare med föränderlig titulatur som haft Kreml som tillflykt och skräckinjagande maktapparat utan också mängder med vältecknade sidofigurer – handgångne män, hustrur, kyrkliga dignitärer – som alla haft roller i det enormt föränderliga skeende vi här får uppspelat för oss.

När Merridale berättar om händelserna som ledde fram till ryska revolutionen 1917 konstaterar hon att tsardömet föll på grund av brist på bröd. Vardagsvillkoren finns hela tiden med i hennes skildring men med allt större signifikans när 1900-talet tecknas. En särskild styrka i boken är att tiden efter Stalins död 1953 får skärpa av en författare som behärskar ryska och sedan länge har ett vittförgrenat kontaktnät att tillgå. Så vet hon till exempel att Brezjnevs dotter Galina sålde åtråvärda varor på svarta börsen för att kunna stilla sitt begär efter unga män, fester och diamanter. Hon vet att Jeltsin flyttade in i Gorbatjovs kansli så fort städarna tömt papperskorgen. Och hon vet hur Jeltsin beredde väg för sin efterträdare, »en stark man, väl lämpad som president« – men också hur Jeltsin skulle komma att ångra valet av Putin. En av bokens sista meningar får onekligen särskild tyngd denna vår: »Människor ser vad den nuvarande regimen vill att de ska se och de tror på det eftersom det ligger nära till hands i ett land där oliktänkande är farligt.«

Carl Otto Werkelid
kulturskribent, författare och tidigare
kulturattaché i London

Joan Blaue, Kremlenagrad 1662. Ur boken Kreml.

Folkliv vid frälsartornet och Kremls murar cirka 1898.

 Simon Usjakov, »Staden Moskvas släktträd«.