Lenins resa

Vägen till revolutionen 1917

Från exilens Zürich till revolutionens Petrograd via Sverige. Initierad skildring av de händelser som ledde fram till maktövertagandet.

249:-
  • Författare: Catherine Merridale
  • Översättare: Claes Göran Green
  • Artikelnummer: 9315
  • Ill. i färg o sv/v 235x160x30
  • Inbunden, 349 sidor, Historiska Media

Upptakten till ryska revolutionen

Då första världskriget pågått i två och ett halvt år abdikerade den ryske tsaren, mitt under brinnande krig. Samtidigt befann sig den landsflyktige bolsjevikledaren Vladimir Iljitj Lenin i Zürich. Han beslöt att hörsamma den revolutionära kallelse han väntat på i hela sitt liv och påbörjade en resa som skulle förändra världen: resan tillbaka till Ryssland. Tillsammans med andra ledande bolsjeviker for han med tåg genom Tyskland, tog färjan över till Sverige och fortsatte med tåg norrut, mot gränsen i Haparanda. Tack vare ett oväntat samarbete med den tyska krigsledningen – som trodde att den ryska fienden skulle undermineras av upprorsmän – kunde resan genomföras.

»Berättelsen om Lenin och hans tågresa säger något om mer än Ryssland. Den är delvis en allegori om stormakters intrigerande och en regel i det sammanhanget är att stormakter nästan alltid begår misstag«, skriver den brittiska, prisbelönta historikern Catherine Merridale. Hennes framträdande på De Svenska Historiedagarna i Norrköping 2014 var mycket uppskattat och Ivans krig och Kreml har båda varit huvudböcker i Clio. Lenins resa är en oförglömlig färd genom Nordeuropa i Lenins spår. Merridale reste själv samma väg, vid samma tid på året, genom ödsliga, mörka svenska skogar för att kunna skriva denna mycket initierade och stimulerande skildring av de händelser som ledde fram till kommunisternas maktövertagande i Ryssland för hundra år sedan. Kristian Gerner har läst boken:

Vid ingången till Moderna museet på Skeppsholmen i Stockholm finns en gatstump med en spårvagnsräls. Invid finns en sten med ett foto med underskriften »Leninmonument 13 april 1917«. Monumentet är tämligen okänt, men fotot är välkänt. Det visar hur Lenin vid sitt uppehåll i Stockholm under tågresan hem till Ryssland går över Vasagatan i sällskap med sina värdar borgmästaren Carl Lindhagen och vänstersocialisten Ture Nerman. Björn Lövins monument sattes upp sextio år senare, 1977.

Catherine Merridale har rest Lenins rutt från exilens Zürich till revolutionens Petrograd (Sankt Peterburg) genom Tyskland, Sverige och Finland. Lenins resa är så rik på detaljer att läsaren känner sig som en medresenär. Merridales berättarkonst gör Lenins sällskapsresa med Karl Radek och andra yrkesrevolutionärer till en odyssé med inslag av fars, även om strapatserna inte var lika episka som de utmaningar som Odysseus ställdes inför. De påminner snarare om annonsackvisitören Leopold Blooms vardagliga vedermödor i Dublin i den berömda romanen av James Joyce. Det största problemet under Lenin-resan var att ordna kön till tågtoaletten. Lenin förbjöd rökning i kupén och de nödiga fick särskilda biljetter som gav förtur framför rökarna.

Bland de trettiotvå vuxna resenärerna fanns både Lenins hustru Nadezjda Krupskaja och hans väninna Inessa Armand, bolsjeviker som Karl Radek och Grigrij Zinovjev, flera advokater, en tandläkare och dessutom två barn. Lenin gjorde anteckningar och höll ständiga föreläsningar för kamraterna. Tack vare att det finns skriftliga källor kan Merridale följa inte bara den fysiska resan utan även hur Lenins tankar på revolutionen utmejslades. Lenin lät sig inte distraheras av något annat, inte ens av den lyxmåltid som dukades upp på Savoy i Malmö efter ankomsten till Sverige och som alla de andra resenärerna glupskt kastade i sig.

Vid ankomsten till Finlandsstationen i Rysslands huvudstad vid midnatt den 3 april (16 vår kalender) hade Lenin inte längre på sig sina schweiziska vandringskängor. Han var munderad i nya lågskor och bar en ny kostym. Allt hade köpts på pub i Stockholm med medel från en rysk välgörenhetsorganisation. Ekiperad i svensk kostym och i svenska skor, upplyft på tornet till en pansarvagn, förkunnade Lenin sina teser om att proletariatets diktatur nu stod på dagordningen i Ryssland. Lenin i sin talarpose har också manifesterats i ett monument. »Pansarryttaren« vid Finlandsstationen, är det enda Leninmonument som Merridale tycker är levande: »ett verk av en person som kände den verklige Lenin.«

Till myterna om revolutionen som Merridale gör upp med i sin källkritiska granskning hör den att Lenin var agent för Rysslands fiende Tyskland. Tesen bygger på falska dokument som den provisoriska regeringen tillverkade under sin desperata kamp mot bolsjevikerna sommaren 1917. En godtrogen amerikansk agent i Petro-grad gjorde kopior av dem våren 1918, och spred ryktet. Kopiorna hamnade så småningom i ett amerikanskt arkiv. Merridale nämner att den amerikanske Rysslandsexperten George F. Kennan avslöjade falsariet 1946 och att den ryske militärhistorikern Volkogonov, som hade tillgång till »originalen«, trots detta ånyo kolporterade myten i sin Leninbiografi 1994.

Catherine Merridale kastar in läsaren i det kaos som präglade livet i Petrograd vårvintern 1917. Livsmedelsbristen i den ryska huvudstaden var den nödvändiga betingelsen för revolutionen, den främsta av de orsaker som utlöste den. De hungriga arbetarkvinnorna som fruktade att deras barn skulle svälta ihjäl hade en symbolisk dag att anknyta till när de ville manifestera oron och missnöjet. På den internationella kvinnodagen den 23 februari år 1917 (i vår kalender infaller dagen den 8 mars) inträffade i Petrograd den händelse som ledde till tsardömets fall och inledde den historiska epok som varade fram till Sovjet-unionens upplösning juldagen 1991.

Catherine Merridale visar hur kvinnorna i Petrograd blev den ryska revolutionens barnmorska. I sin berättelse om Lenin och den ryska revolutionen förenar hon detaljerna med den stora historien. Den engelska historikern är en värdig efterföljare till den ironiska historiska berättelsens mästare, den legendariske svenska anglofilen Jolo.

Kristian Gerner professor emeritus i historia vid Lunds universitet

  

Lenin i sällskap med Carl Lindhagen och Ture Neman
när de korsar Vasagatan. Foto taget av Axel Malmström.
(Arbetarrörelsens arkiv, Flemingsberg)

 

Monumentet »Pansarryttaren« i Sankt Petersburg:
upplyft på tornet till en pansarvagn, förkunnade
Lenin sina teser om ett proletariatets diktatur.

 

 Vladimir Iljitj Lenin och hans hustru Nadezjda Krupskaja.
(Bildkälla: Charbine-Tapabor)

 

Lenin på väg till Petrograd i det plomberade tåget.
Målning av den sovjetiske konstnären P. V. Vasiljev (1899-1975).
(Bildkälla: De Agostini/Getty Images)

 

Barrikader i Petrograd: Litejnyi prospekt, 27 februari/12 mars 1917.
(Bildkälla: adhoc-photos/Lebrecht Collection)