»Lerkan sjöng alla dagar & förliden gårdag hittade jag blåsippor i knopp«

Ingarödagboken 1860–1914

Utifrån ett mikrohistoriskt perspektiv växer en levande bild fram av livet på skärgårdsön, decennierna runt 1900.

239:-
  • Författare: Barbro Maassen
  • Artikelnummer: 10276
  • Rikt ill. i färg och sv/v
  • Inbunden, 255 sidor, Kulturhistoriska bokförlaget

Årets och livets gång på skärgårdsön

Porträtt av en mångsysslande fiskarbonde, i en tid då Sverige genomgick stora samhälleliga förändringar.

Axel Wennberg var skärgårdsbonde men också skrivkarl. Alla i grannskapet på Ingarö som behövde hjälp med att skriva brev, testamenten eller bouppteckningar vände sig till honom. Själv förde han dagbok, där han berättade om vardagens sorger och glädjeämnen men också om hur storstaden gjorde sig påmind: ångbåtarna, Saltsjöbanan, sommargästerna …

Axels dagbok, nedtecknad mellan 1860 och 1914, är en rik källa att ösa ur, och den utgör den självklara grunden för Barbro Maassens skildring av Axels liv. Genom att teckna det större sammanhang som han ingick i – gården och socknen – och följa människorna i hans närhet, växer en levande bild fram av livet på skärgårdsön. Hur försörjde sig Ingaröborna? Hur tog de sig fram? Vad jagade och fiskade de?

Oåren med missväxt på 1860-talet drabbade också öns invånare, rapporterar Axel, även om följderna inte blev lika svåra som på andra håll i landet. Kanske ligger svaret i det mångsyssleri som många av öborna ägnade sig åt.

 

Kvinnor och barn på bryggan från en tid då människors vardag sällan fångades med kamera.

 

Tidigt 1900-tal. Några pojkar på väg ut i roddbåt på Farstaviken.

 

Axel på ångbåtsbryggan i Vishamnsviken.