Parthenonsyndromet

Kampen om kulturskatterna

Vem äger egentligen vårt förflutna? »En uppfriskande kulturell bildningsresa genom tid och rum.« Carl Otto Werkelid

249:-
  • Författare: Ove Bring
  • Artikelnummer: 9290
  • Ill. i färg och sv/v 165x230x30
  • Inbunden, 320 sidor, Atlantis

Till livets särskilda läsupplevelser hör ibland sådana som man blivit lurad eller lockad till av kloka medmänniskor. Vi talar här inte om tvång utan om intelligent inslagna erbjudanden av typen »läs, du kommer att begripa varför!«. Om boken ifråga dessutom är av den typ man av sig själv tvekande skulle uppsöka, får utdelningen dessutom avsevärd tyngd, nästan som utsatte man sig själv för läsmoralisk upprustning – man har lämnat sitt invanda spår och utsatt sig för något prövande nytt och funnit det så berikande att man för allt i världen inte vill ha det ogjort.

Är Ove Brings Parthenonsyndromet en sådan bok? För denne läsare: om!

Det är inte direkt så att bortåt 350 sidor kamp om jordens kulturskatter stått överst på läslistan när höstens rikhaltiga August-nomineringar och vinterns osedvanligt läsvänlige nobelpristagare funnits inom räckhåll – för denne läsare. Nu är han tacksam över att tillfälligtvis ha kommit i bokens väg.

Vem är Bring? Disputerad jurist med ett förflutet som folkrättsrådgivare i UD, senare professor i folkrätt i Uppsala och detsamma i internationell rätt i Stockholm, desslikes ledamot av skiljedomstolen i Haag, då och då under årens lopp inkallad expertkommentator i tv när allvarstyngda konflikter stått på nyhetsagendan. Jaha, det låter ju … bra. Tungt och seriöst och snårigt och … bra. Förtroendeingivande.

För denna bok är det långt mer än så. Det som omedelbart får läsningen att ta fart är en stil och en stilens och tankens klarhet som alltför få författare till angelägen facklitteratur besitter. Ove Bring har en förmåga att distinkt, enkelt, utan åthävor göra – ofta av art, ålder och komplicerade sammanhang svårgenomtränglig –materia glasklart begriplig. Det får läsaren att känna sig trevligt och tilltagande intelligent.

Till saken: vad är det då han skriver om så bra på alla dessa sidor? All världens kulturkonflikter är ett inte överdrivet svar. Ove Bring tar ett rejält grepp om en lång rad historiska exempel på internationella konstrov och krigiska förstörelseförlopp men sätter också, i det jag inte tvekar om att kalla berättelse, ett brännande nu och ett nyss under lupp. Syrien. Bosnienkriget. Afghanistan. Att läsa Parthenonsyndromet och samtidigt ta del av nyhetsrapporteringen om det barbari mot människor och oersättliga byggnader som IS iscensätter har varit en egenartat brännande erfarenhet.

Historien om hur en del av den berömda Parthenonfrisen hamnade på British Museum i London har en rikedom och färg som tas väl tillvara av Bring. Den har dessutom en konsekvensanalytisk räckvidd som är ansenlig och därför kan tjäna som det syndrom författaren framgångsrikt använder i boktitel och som förstoringsglas över en mängd andra kulturkonflikter. »Parthenontvisten registrerades som en diplomatisk dispyt redan 1835 och kan ses som alla senare restitutionstvisters moder«, skriver Bring, och det önskar man ju att man hade vetat de gånger man stått där och bligat på den felvända frisen i den bombastiska byggnaden i Bloomsbury och kanske borde ha ägnat saken lite mer eftertanke än det ögat tog in.

Synnerligen avvägt har Bring kryddat mer saktorra ingredienser i Parthenontvisten med den rövande ambassadören lord Elgins öde och uthålliga girighet ställd mot den häpnadsväckande insiktsfulle och medvetne lord Byrons »attack mot västerländsk kulturimperialism«. Och han har inte försummat att ta tillvara de tårar den grekiska kulturministern Melina Mercouri teatraliskt passade på att gjuta i direktsändning när hon besökte British Museum på 1980-talet.

Några skeenden har i sin anstötlighet mer laddning än andra, så till exempel nazisternas framfart där inte bara Hitlers megalomani också på konstplundringens område utan inte minst Görings fullständigt samvetsbefriade röveri också för privata intressen får sin belysning – med Stalins hämnd som svidande konsekvens.

Inte heller vi slipper undan; Bring noterar svenska försyndelser alltifrån Silverbibeln och fram till en Nolde-målning som Moderna museet krampaktigt höll fast vid så sent som 2009, mot bättre vetande.

Parthenonsyndromet formar sig till en uppfriskande kulturell bildningsresa genom tid och rum och får sin läsare att efteråt sträcka på sig i en oblyg om än häpen känsla av att besitta oväntade mått kulturkompetens.

Carl Otto Werkelid
kulturskribent, författare och
tidigare kulturattaché i London

Parthenon.

Nefertiti.

1947 hittade några beduinpojkar pergamentrullar nedstoppade i krukor i en grotta nära Döda havet. Här Jesajarullen från grotta 1. Men, vem äger rätten till Dödahavsrullarna? Israel, Jordanien, eller Palestinska myndigheten?

Ur Djävulsbibeln, Codex giganteus, från 1100-talet. Detta svenska krigsbyte förvaras på Kungliga Biblioteket.

En lejonhona attackerar en nubier, elfenbensrelief från assyriska riket (700 f. Kr.). Den stals från Nationalmuseet i Bagdad 2003. (Har ej återfunnits, men en kopia finns i London.)

Ove Bring är professor emeritus i folkrätt vid Försvarshögskolan. Han har tidigare skrivit ett flertal böcker, varav vilka Clio presenterat De mänskliga rättigheternas väg som huvudbok.