Rosettastenens förste tolkare

Johan David Åkerblads liv i Orienten och Europa

Njutbar kulturhistorisk biografi där den framstående orientalistens öde blandas med vetenskap och politiska förvecklingar.

269:-
  • Författare: Fredrik Thomasson
  • Översättare: Margareta Eklöf
  • Artikelnummer: 9314
  • Rikt ill. i färg och sv/v 232x165x32
  • Inbunden, 352 sidor, Atlantis

»Historikern Fredrik Thomasson har skrivit en gedigen biografi om den märkligt förbisedde Åkerblad. Boken ger samtidigt en fascinerande inblick i Sveriges relation till Ryssland, Frankrike och det Osmanska riket under de omvälvande decennierna runt sekelskiftet 1800« Allan Klynne, Dagens Nyheter

En gränsöverskridande upplysningsman

Johan David Åkerblad, huvudpersonen i periodens huvudbok, var obekant för oss på Clio, men visade sig vara en man vars liv var oerhört innehållsrikt och fascinerande. Han levde i en tid då intresset för Orienten växte i Europa. Från 1783, då han fick sin första postering vid den svenska beskickningen i Istanbul, var han huvudsakligen bosatt utanför Sverige och hans förhållande till makten i hemlandet förblev ansträngd.

Åkerblad var exceptionellt språkbegåvad (under hela sitt liv lärde han sig nya språk) och kunde förklädd resa runt i det Osmanska riket och därigenom skaffa sig oöver-träffade kunskaper om Mellanösterns språk och kulturer.

Han blev berömd då han i Paris 1802 lyckades att läsa egyptiska ord på den nyfunna Rosettastenen. Napoleonkrigen satte emellertid stopp för forskningssamarbete över nationsgränserna vad gäller hieroglyfernas gåta, och Åkerblad bosatte sig i Rom och ägnade sig bland annat åt arkeologiska utgrävningar på Forum Romanum.

Rosettastenens förste tolkare av den svenska historikern Fredrik Thomasson är en väl sammanhållen kultur-historisk biografi och en sann fröjd att läsa. Boken är dessutom utsökt formgiven av Lars Paulsrud och innehåller ett rikt, kongenialt bildmaterial. Birgit Schlyter har läst och imponerats:

Sommaren 1798 invaderades Egypten av Napoleon. De militära framgångarna uteblev, men desto större betydelse fick de landvinningar som skulle komma att göras på det vetenskapliga området. En av dessa var dechiffreringen av Rosettainskriften. Till den bidrog svensken Johan David Åkerblad (1763–1819) – en i dag tämligen bortglömd person men då, när det begav sig, en framstående orientalist i en tid som ännu inte färgats av kolonialism eller europeisk alienering av österlandet. Att han nu lyfts fram och blivit föremål för en biografi, Rosettastenens förste tolkare, känns riktigt glädjande.

Bokens författare, historikern Fredrik Thomasson, grundar sin berättelse på omfattande källstudier, här förmedlad på smidig svenska i Margareta Eklöfs översättning av den ursprungliga engelska texten. Balansen mellan det enskilda ödet, Åkerblads liv och gärning, och den då rådande tidsandan i Europa, politisk såväl som vetenskaplig, gör läsningen så mycket mer njutbar.

Rosetta är ett europeiskt namn på staden Rashid i Nildeltat, där franska soldater förskansade sig efter nederlaget mot britterna och i juli 1799 upptäckte ett svart stenblock med tre olika inskriptioner. Två av texterna bestod av hieroglyfer och grekiska bokstäver, det var lätt att se, men tecknen i det mellanliggande tredje textavsnittet förblev tills vidare oidentifierade. Rosettastenen togs över av segrarna och fördes som krigstrofé till London för uppvisning och så småningom förvaring på British Museum. Sedan arbetade forskare i Frankrike och England i en inte alltid så ädel tävlan med tolkningen av den trespråkiga inskriptionen, som visade sig vara ett dekret från 196 f.Kr. till farao Ptolemaios V:s ära.

Johan David Åkerblad, som vid denna tidpunkt befann sig i Paris, var en välkänd auktoritet inom området för grekisk och orientalisk filologi. Särskilt omvittnade var hans kunskaper i koptiska, som tidigt hade satts i samband med den tredje oidentifierade texten på Rosettastenen. När han väl fått tag på avtryck av inskriptionerna publicerade Åkerblad hösten 1802 efter några månaders intensivt arbete ett »brev«, Lettre sur l’inscription égyptienne de Rosette, där han påvisade likheten mellan vissa koptiska bokstäver och tecken i Rosettastenens numera så kallade demotiska skrift.

Därmed hade Åkerblad skrivit in sitt namn i världshistorien, och han anses allmänt vara den som förde i bevis att koptiska var ett yngre stadium av fornegyptiska. Jean-François Champollion, som två decennier senare dechiffrerade Rosettastenens hieroglyfer, hade nära kontakt med Åkerblad och studerade hans skrifter ingående under sitt mer än tio år långa arbete.

Rosettastenens förste tolkare är en bok om inte bara en svunnen tid, utan också – och ännu mer – en svunnen människotyp. Var skulle den spränglärde vagabonden Åkerblad kunna hitta sin like i dag?

Så gott som hela sitt vuxna liv tillbringade Åkerblad utomlands. Han var ett språkgeni med brinnande intresse för klassiska och orientaliska språk, och han skickades inte mindre än tre gånger som tolk och sekreterare till den svenska legationen i Konstantinopel. Särskilt road av det diplomatiska livet verkar han aldrig ha varit. I stället utnyttjade han sina utlandsposteringar till resor och privatforskning. Efter sammanlagt tio år i Osmanska riket var han på sin tid nog den svensk som hade den bredaste kunskapen om – och förståelsen för – det östra Medelhavsområdet.

Åkerblads relationer med svenska staten var konfliktfyllda, och han ansåg sig inte få tillräcklig uppskattning för sina bragder – än mindre någon lön att leva på. Han hade det knapert hela livet och dog utfattig i Rom, där han ligger begraven. Men han var inte den som krusade någon, utan kunde vara både egensinnig och burdus. Samtidigt var han en sällskapsmänniska och rentav en »kvinno-karl«, som av någon sades fördela sin tid mellan litteratur och kvinnor. Med sin enkla bakgrund – han var son till en spegelmakare i Stockholm – kunde han inte räkna sig som jämbördig med de kretsar han umgicks i, även om han valdes in i prestigefyllda akademier och var en välkommen gäst i de finare salongerna.

Rosettastenen blev Åkerblads största framgång, men han skulle ha kunnat notera många fler banbrytande resultat i sin meritlista, om han hade brytt sig om att skriva en sådan. Han tolkade bland annat fenikiska inskrifter och en grekisk förbannelsetavla, och han var den förste svensk som grävde i Rom, där han hittade Via Sacra.

Birgit Schlyter
professor vid Stockholms universitet och Bogaziçi University, Istanbul.
Författare
till Utsiktsplats Istanbul: Berättelser från turkfolkens värld

Åkerblads teckning av sin etiopiske språklärare i Rom, prästen Giyorgis.

Den ivriga samlaren hertiginnan av Devonshire var Åkerblads främsta
uppdragsgivare i Rom. Här övervakar hon arbetet vid Fokaskolonnen.

Åkerblads förarbete till ett koptiskt lexikon. På varje kort finns ett ord som han hittat i de texter han studerade i Italien och Paris. Att ett utökar koptiskt ordförråd var viktigt för att kunna förstå demotiskan erkändes senare av både Jean-François Champollion och Étienne Quatremère.

 Åkerblads plansch av de demotiska tecken han gav fonetiska värden. Det var denna plansch som bland andra Champollion och Thomas Young refererade till när man diskuterade »Åkerblads alfabet« vid dechiffreringen av Rosettastenen.

Illustration ur Shahnameh-manuskriptet som
Åkerblad köpte i Konstantinopel 1792.