Svart potatis

Den stora svälten, Irland 1845-50

En miljon irländare dog av svält och två miljoner emigrerade till USA under 1800-talets värsta fredstida katastrof i Europa.

249:-
  • Författare: Pär Lodin
  • Artikelnummer: 7572
  • Ill. i sv/v
  • Häftad, 404 sidor, Politisk historia

Med sina drygt 8 miljoner invånare var Irland före potatissvälten ett av Europas mest tätbefolkade länder. Fastän man årligen exporterade livsmedel och ansågs kunna försörja 17 miljoner människor levde paradoxalt nog en stor del av befolkningen i fattigdom. Förklaringen står att finna i århundraden av engelsk ockupation, visar Pär Lodin i Svart potatis. Nästan 90 % av befolkningen arbetade som fattiga arrendebönder åt de brittiska jord-ägarna på ön, och när potatispesten slog till 1845 blev resultatet förödande. Grödan utgjorde basfödan för befolkningen, och trots att det fanns möjligheter för den brittiska regeringen att lindra svälten, förhöll den sig passiv. Fattigdom betraktades som en självförvållad synd, och att skänka mat till nödställda ansågs leda till moraliskt förfall.

Lodins mycket välskrivna och väl underbyggda studie har rosats av en enig kritikerkår. I boken skildras det politiska spelet under svälten 1845–1850, när en miljon irländare dog av svält och två miljoner emigrerade till USA.

Skulpturgruppen Famine (1997) vid Custom House Quay i Dublin restes som
minne över alla de irländare som emigrerade till USA under potatissvälten.