”Svensk knådar gikt ur lord på Afrikajakt”

Det räcker med att du går till din bokhylla och plockar fram Wodehouses gamla Jeeves & Woosterböcker för att bli påmind om ett stort men bortglömt blågult fenomen. Det visar sig nämligen att till och med den slöe Wooster pliktskyldigast försöker kliva upp om morgnarna för att utföra sina ”Swedish exercises”.

Och vad innebar det?

Detta berättas det om i den nya boken Gymnastik som medicin. Det rör sig om ett program utvecklat av Per Henrik Ling, grundare av Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm, som kombinerade de modernaste tankarna inom vetenskap, hälsa och skönhet. Bokens författare, Anders Ottosson, menar att denna gymnastik utgör en av landets största kulturexporter genom tiderna. Från GCI skickades gymnastikdirektörer ut, likt Linnés lärjungar, tills man kom att tala om »the Swedish drill« med beundran i rösten världen över.

En liten kugge i detta enorma maskineri var Sigge Bergman, som läste vid GCI åren 1925–1927. Han kom att bli en av de stora idrottsledarna i Sverige, men av detta hade intet blivit om inte GCI funnits. I själva verket hade mycket av svenskt idrottsliv utvecklats betydligt senare om inte det inte varit för institutet. Historien om Sigge Bergman är bara ett av många exempel på hur mycket GCI betytt. Här följer en del av denna berättelse.

Bergman var den ende civilisten i sin klass, vilket visar hur nära det militära gymnastiken och idrotten fortfarande då stod. På schemat stod värja, sabel och bajonett men också anatomi, sjukdomslära och fysiologi. Idrott var likaså ett viktigt ämne och blev favoriten för Bergman. Där gavs möjlighet att pröva på alla möjliga sorters idrotter, nya som gamla, svenska som utländska (de flesta idrotter som utövas i Sverige idag är från utlandet, ofta importerade av GCI-alumner).

När man utexaminerades fick man titeln gymnastikdirektör. Det innebar inte så mycket att man var legitimerad gymnastiklärare som att man hade rätt att starta egen sjukgymnastisk verksamhet. Och det var i den rollen som den blivande idrottsledaren först gjorde sig känd. Efter examen blev han en av de studenter som gavs möjlighet att söka sig utomlands för att praktisera Lingläran. Hur stort ett sådant uppdrag var för samtiden framgår av att det uppmärksammades i pressen: »Svensk knådar gikt ur lord på Afrikajakt« löd rubriken. Det var en lord Furness som skulle mjukas upp, och belöningen för någon månads »missionerande« i Afrika var synnerligen stor. På den kom han att leva genom depressionsåren.

Men för att dra ihop ytterligare slantar krävdes av en GCI-examinerad dessa svåra år djärvhet, nytänkande, kontakt med utlandet och ett marknadsföringssinne. Gymnastikundervisningen fortfor. Bland annat introducerade Sigge Bergman musik till gymnastik i landet 1933 efter tysk modell. Medierna blev så intresserade att SF lät spela in en instruktionsfilm, vilken kan beses på nätet. Sommarmånaderna fick han ägna åt att vara simlärare i Saltsjöbaden, och han var förmodligen den förste Simförbundetanslutne att lära ut crawl – ett manligt och vackert sätt att simma, tyckte han, på typiskt Lingmanér. Vintertid krävdes andra sysselsättningar. Han övertalades av sin forne GCI-kamrat Olle Rimfors att ägna vintersäsongerna åt att vara skidlärare och färdledare i fjällen. Utländska aristokrater och miljonärer kom för att eskorteras och uppmuntras av dem. Men när de visade film för sina internationella gäster om hur gamla svenska skidkungar seglade nedför backen i sakta majestät med en ensam stav mellan benen som roder möttes de av gapskratt. De började inse att något måste göras åt utförsåkningen.

Det var då som Bergman av en slump fick en folder i handen, som gjorde reklam för Hannes Schneiders slalomskola i österrikiska Sankt Anton. Genom bidrag samt resterna av sitt giktknådningsarvode lyckades han och Rimfors genomföra två månaders studier där 1934, vilka för evigt kom att förändra Bergmans liv och den svenska utförsåkningen. Resultatet presenterade de i boken På skidor i Alperna samt genom föredragsturnéer, undervisning, filmvisningar och artiklar. Slalommotståndet var stort men de unga gillade det. Bergman tillbringade följande vinter i Sankt Anton igen för att fullfölja sin skidlärarexamen – en tuff historia som bara hälften av studenterna vanligen klarade av – och därmed var införandet av slalom i Sverige ett faktum. Redan på båten hem till Sverige kunde Bergman läsa i tidningen att han utsetts till rektor för Skidfrämjandets nystartade slalomskola i Storlien.

Nu började en karriär som landets första slalomstjärna. OS hägrade i fjärran men karriären blev oväntat kort: han proffsförklarades 1936 eftersom han uppburit en lön om 150 kronor i månaden för att ha lärt svenska ungdomar slalom. Ingen OS-start. Hans vänner förbarmade sig och tog in honom som olympisk tränare istället samtidigt som han kuppades in som sekreterare i Svenska skidförbundet och som journalist på DN. Och därmed inleddes en på många sätt unik idrottsledarbana.

Och allt tack vare GCI.

ANDERS BERGMAN

författare till Sigge Bergman samt Petrarca och litteraturen