Trohetspris

Trohetspriser tillfaller dem som varit medlemmar i mer än 24 mån.

Vikingen omslag

Vikingen

En historia om 1800-talets manlighet

»Vikingen är påfallande lättläst, skriven med gott humör och med roande utvikningar om allt från historiserande arkitektur till vikingar som gayikoner.« Dick Harrison, SvD.

Vikingens många skepnader

Historien om vikingen bär på en historia om män och manlighet.

Under Gustav III var det manligt att gråta, bära smink, klä sig i pastellfärger och strutta fram med tån först i marken. Detta mans­ideal kom helt att suddas ut under början av 1800-talet, då de unga männen i Götiska förbundet ville göra upp med 1700-talets ­monarki. Genom att »upplifva minnet av ­Göternes bedrifter« skulle svenska folket ­påminnas om sin forna storhet. Saga­tidens män med vikingen i spetsen blev det nya idealet: en man skulle visa styrka och handlingskraft.

Vikingen och 1800-talsmannen följs åt och genomgår ytterligare förvandlingar under århundradet läser Clio i Anna Lihammers och Ted Hesselboms intresseväckande och ­mycket rika skildring av ­seklet som uppfann vikingatiden som historisk epok. Det är en berättelse om flanörer, kungar och äventyrare, om industrialismens intåg och borgerlighetens framväxt, men även om arkeologins födelse, om tidens estetik och den faktiska vikingatiden. För det är stor skillnad mellan denna och schablonbilden. Det passiva ­kvinnoideal som gick hand i hand med Götiska för­bundets ideal­man, skulle vikingarna känt sig främman­de för. För att inte tala om den ­horn­prydda hjälmen.

Forintelsens barn

Förintelsens barn

»Förintelsens barn förtjänar stora skaror av läsare, inte minst yngre läsare som för kanske första gången ska ta del av en historia som måste berättas om och om igen.« Gefle Dagblad

»Jag bar på jordens tyngsta packning«

»… en ömsint och betydelsefull skildring av hur Förintelsens trauma blöder över generationer.«, SvD.

 »Jag kommer att leva med Förintelsen resten av mitt liv. Den har sipprat in i mitt blodomlopp, den finns där, den har ockuperat mig och jag blir inte av med den. Inte ens Dracula skulle kunna suga ut den från mina ådror«. Det tänker journalisten Margit Silberstein när hon besöker rumänska Transsylvanien, där hennes båda föräldrar levde fram till tyskarnas intåg. Efter Förintelsen, i vilken bådas familjer utplånades, fann de en fristad i Norrköping som hade en aktiv judisk församling.

Förintelsens barn är en bok om förtärande skuld och oändlig kärlek. I skuggan av tragedin bygger föräldrarna ett nytt liv i Folkhemssverige, men vad innebär det att växa upp med två överlevare? Hur sörjer man dem man aldrig träffat?

»Det är en enkel men klarsynt bok som väcker många tankar … en sorgsen och gripande hyllning till två sargade föräldrar som hade som sitt främsta mål att ge sina barn det liv de själva berövats.« Dagens Nyheter.

Omslag till Riddarna och deras värld av Charlotte Borgerud

Riddarna och deras värld

Vad gjorde egentligen en riddare? Vilka spår av den höviska kulturen finns kvar idag?

Från rustning till frack

En bra och välskriven ingång till riddarlivet och den höviska kulturen.

Varje gång vi skålar och låter glasen nudda vid varandra, eller när ett statsöverhuvud inspekterar sina trupper är det den höviska kulturen som tränger sig fram genom seklen. Men lika förfinad som riddaren kunde vara vid det medeltida hovet – musicerande, deklamerande, dansande – lika brutal kunde han vara i strid. I själva verket växte den höviska kulturen fram som ett sätt att stävja det utbredda våldet i samhället, förorsakat av riddare som ­krävde in skatt eller skrämde slag på bönder på vasall­herrens order. Kyrkan fick nog och sökte en lösning.

Historikern och arkivarien Charlotte Borgeruds Riddarna och deras värld är en utmärkt introduktion till riddarväsendet och det sirliga hovlivet kring det. Hur tränades en blivande riddare och hur såg krigföringen ut vid denna tid? Vilka riddarordnar fanns det? Hur skilde sig utvecklingen i Sverige från ­övriga Europa? Vilka spår av riddarkulturen ser vi i dag? Detta är bara några av många frågor som reds ut i boken.

Riddaren föddes inte ur intet, ­berättar Borge­rud, utan hade sin föregångare i ­antiken. Medan antikens beridna riddare oftast stred på marken, innebar den nyintroducerade stigbygeln att den medeltida riddaren kunde sitta kvar i sadeln under batalj. Allteftersom militärtekniken utvecklades blev hans rustning tyngre och mer heltäckande.

 

 

Att storma en borg var ett farligt uppdrag, likaså att försvara den. René I d’Anjou, Traité de la forme et devis comme on peut faire les tournois, andra hälften av 1400-talet.

 

Bokillumination som föreställer slaget vid Gisors 1198.

Slaget vid Gisors 1198, Filip II August av Frank­rike till vänster och Rikard Lejonhjärta till höger. Grandes Chroniques de France, 1332–1350.

 

Bokillumination över bland annat stormningen av en borg.

Den romantiska bilden som levt kvar av riddarna är långt ifrån verkligheten, som denna bild från 1200-talets mitt visar. Maciejowskibibeln.

Omslag till Jag måste när inge annan vill av Karin Milles

Jag måste, när ingen annan vill

Kvinnorättskämpen Sophie Sager

Misshandelsoffret som blev författare och en fullfjädrad förfeministisk fanbärare.

»Upp, Qvinnor, väpnen er!«

Misshandelsoffret som blev kvinnorättskämpe  två kontinenter.

 År 1848, då Europa härjades av ­revolutioner, var det sagerska målet på allas läppar. Den unga Sophie Sager, just ankommen till Stockholm från landsorten för att söka arbete som sömmerska, anklagade en stallmästare för misshandel sedan hon avvärjt hans närmanden. Att en kvinna själv gjort anmälan och förde sin talan i rätten var mist sagt ovanligt, och Stockholms Dagblad bevakade rättegången som vore den en följetong. Under den många gånger obehagliga rättsprocessen och den intensiva mediebevakningen händer dock märkliga ting med Sophie Sager: hennes intresse för kvinnofrågor och det skrivna ordet väcks med full kraft. Inom några år skulle hon driva egen litterär salong, bli författare och utvecklas till en fullfjädrad förfeministisk fanbärare.

Med Jag måste, när ingen annan vill visar Karin Milles, författare och språkforskare, att hon är en berättare av rang. Porträttet av den stridbara Sager mejslas fram med lätt hand, och att boken vilar på tung forskning anas bara.