Trohetspris

Trohetspriser tillfaller dem som varit medlemmar i mer än 24 mån.

rp_kvinnans plats i historien_cover.indd

Kvinnans plats i historien

Inspirerande antologi där elva framstående forskare redogör för både vetenskapliga resultat och erfarenheter från egen undervisning och läromedelsproduktion.

En viktig bok för alla historielärare

Hur kommer vi tillrätta med historieskrivningens manliga slagsida?

En fråga som ständigt är aktuell inom såväl historievetenskapen som historieundervisningen är kvinnans plats i historien. I den här inspirerande antologin redogör elva framstående forskare för både vetenskapliga resultat och erfarenheter från egen undervisning och läromedelsproduktion.

I sin essä om genushistoria visar professor Yvonne Hirdman hur definitionen av historia har förändrats sedan den moderna kvinnohistoriska forskningen gjorde sitt intåg. Professor Maria Sjöberg framhåller i sin text vikten av att det finns källor som gör historieskrivningen rättvisande. Eftersom principerna för arkivens bevarande och ordnande är ett resultat av många seklers könsdiskriminering, försvårar det forskningsläget om kvinnor, menar hon, men det finns undantag.

Hur har förutsättningarna för gymnasielärare i historia förändrats sedan början av 1970talet? Om det berättar läroboksförfattaren Hans Almgren, medan gymnasielärarna Åsa Björkman och Katarina Kvennberg visar med egna exempel att det finns utrymme att lyfta fram kvinnor och kvinnohistoria i undervisningen.

O_LABBA_ORIGINAL_190925.indd

Herrarna satte oss hit

Om tvångsförflyttningarna i Sverige

»En vacker och viktig sorgebok«, DN. »Samerna har fått sin egen Toni Morrison«, SvD.

Genom de tvångsförflyttades ögon

I vittnesmålen från de tvångsförflyttade levandegörs inte bara en mörk del av svensk historia utan även traditionell samisk kultur.

Det har gått över 100 år sedan de första tvångsförflyttningarna av samer ägde rum, men egentligen börjar historien redan 1751 då gränserna mellan Norge/Danmark och Sverige/ Finland skapades. Dessa tog ingen hänsyn till att många svensk/finska samer hade sina sommarvisten vid den norska kusten i norr, och länge lade heller inte statsmakterna sig i var folk fiskade, jagade och bedrev renskötsel. Men inställningen ändrades successivt under 1800talet och kulminerade efter Norges självständighet: »Nomadlivet är en börda för landet och den fastboende befolkningen och stämmer lite med civiliserade samhällens intressen och ordning.« Renbeteskonventionen från 1919 begränsade hur mycket ren som fick flyttas över gränserna, vilket i praktiken innebar att många samer tvingades lämna sina boplatser vid Atlantkusten.

Elin Anna Labbas mor– och farföräldrar tvångsförflyttades. Utifrån inspelningar bevarade i arkiven, brev, jojktexter, fotografier samt eget intervjumaterial sätter hon ord på en historia som många ännu inte kan prata om, sorgen är för stor: I flyttuppståndelsen blev barn kvar hos släktingar på fel sida gränsen, och många renar gick förlorade när flockar av gammal vana vände norrut, tillbaka till de gamla markerna. Väl på de nya betesland tilldelade av den svenska staten, insåg de tvångsförflyttade att där ofta redan bodde folk; förbittrade rättsprocesser pågår än i dag.

 

Familjen Utsi i Ivgomuotki/Lyngseidet, några år före tvångsförflyttningen. Foto: Ossian Elgström/ Nordiska museet.

 

Márjá/Anna Maria Idivuoma utanför torvkåtan i Vájsáluokta. Stockarna mot väggen hindrade getterna från att klättra upp på kåtan. Foto: Ethel Lindgren.

Intill slutet_omsl

Intill slutet vill jag vittna

Dagböcker 1933–1945

»Genom att envist fästa på papper alla förödmjukelser och övergrepp – men också de många små bevisen på hygglighet och moraliskt mod – så tar han dag för dag tillbaka precis den mänskliga värdighet som nazisterna bestulit honom på.« Aftonbladet.

Tredje rikets bisarra vardag

»Denna dagbok [säger] något vida och mer allmängiltigt om Hitlertyskland än hyllmetrar av vetenskaplig litteratur« Richard Swartz, SvD

När Intill slutet vill jag vittna utgavs (i Tyskland 1996, i Sverige 1999, då den var huvudbok i Clio) blev den en omedelbar internationell succé. Boken baseras helt på författaren, den tysk-judiske litteraturprofessorn Victor Klemperers (1888–1960) dagböcker från ­Hitlertiden och utgavs utan någon efter­bearbetning. Det innebär att de återger upplevelserna vid nedskrivningsögonblicket, innan någon visste hur allting skulle sluta.

Att Klemperer överlevde kriget är något av ett mirakel: av hemstaden Dresdens 4 675 judar fanns bara 174 kvar i livet vid krigets slut. Att han inte hamnade i koncentrationsläger berodde förmodligen på att han var gift med en arisk kvinna och hade deltagit som frivillig i första världskriget. Däremot undgick han inte förföljelser och de mycket hårda restriktionerna för den judiska befolkningen. Han räknade själv ut att fler än 2 000 antijudiska förordningar utverkades mellan 1935 och 1942.

Victor Klemperer var en flitig dagboks­skrivare långt innan nazisterna kom till makten, och från början var inte hans ambition att doku­mentera regimens ogärningar. Men allt­eftersom tiden gick och livet för den judiska befolkningen kringskars mer och mer, förändrades hans inställning. Till slut såg han det som sin plikt att redogöra för inte bara vad hans själv råkade ut för, utan även för illgärningar han hörde talas om eller bevittnade. Ibland tvingades han göra uppehåll i sitt skrivande – som vid amerikanernas bombning av Dresden – men han fortsatte ständigt: intill slutet ville han vittna.

 

Victor Klemperer.

 

Utsatta judar.

 

Det bombade Dresden.

Vietnamkriget omslag

Vietnamkriget

Krigens historia

Kriget som kunde följas från TV-soffan

Krigslist och föråldrad utrustning mötte nya vapen och ny teknik.

När USA officiellt gick in i Vietnamkriget 1965 förvandlades Sydostasien till ett av kalla krigets viktigaste slagfält. För USA var det primära målet att hejda det man såg som kommunistisk expansion. Till en början gjordes insatser för att hjälpa Sydvietnam ekonomiskt och materiellt, men då amerikanerna skickade reguljära förband eskalerade kriget.

Trots stora förluster på båda sidor var det inte Nordvietnam utan usa som gav upp. Inte så att amerikanerna förlorade – de vann alla större strider och tillfogade motståndaren långt större förluster än vad de själva led. Men de nådde inte sina krigsmål och »besegrad« av en krigstrött hemmaopinion drog man sig ur kriget 1973 med en enorm prestigeförlust som följd.

Militärhistorikern Marco Smedberg skildrar här den komplicerade konfliktens olika vändningar, och blandar förtjänstfullt övergripande beskrivningar av strategiska förlopp med ögonvittnesskildringar från båda sidor. Vietnamkriget är en omarbetning av en utgåva med samma namn från 2008.